Aftonbladet – 4 juni 1863, sida 3

jag erhållit af er, men at huru olika betydelee hafva de icke alla varit. De hafva då ej förefallit lika enformiga som ni, signor!4 utropade Amy otålig. SMjjjligt; men tillåt det oaktadt att vi ett ögonblick dröja vid de der tre blommorna. De kunna sägas utgöra uppränningen till de olika perioderna af vår bekantskap. Den första jag bar skänkte ni mig, jag behöfver icke erinra er vid hvilket tillfälle. Ni vet bäst ejelf när jag fick den. Jag vill likväl påminna er de ord pi yttrade då ni räckte mig den. Ni sade: Om mitt lif vore en evighet och jag egnade er hvarje timma deraf skulle det ändå ej räcka till att återgälda den skuld jag står uti till er. Fordrade ni en dag mitt lif till återbetalning, skulle ni endast begära hvad som tillhörde er, och likväl har jag i denna stund ingenting annat att gifva er än — denna blomma. Signora, jag tog emot blomman och jag gömde edra ord i mitt minne. De återljuda i afton för min själ. e Stefan tystnade. En nervös darrning gick igenom Amys kropp. Hon sköt upp fönstret och lutade sig ut. Stefan återtog: : Tänk, signora, om jag nu kräfde upp fyllandet af ert löfte, hvad skulle ni då svara mig?4 tJag skulle gifva er mitt lif; utropade Amy. : eBah! tomma ord som pi säger, emedan ni vet att jag aldrig skall begära ett dylikt offer...... Nu mera, signora, begär jag icke något af er. Ännu för en kort tid sedan bad jag er om, jag vet icke mera hvad — jag bar nu glömt det; men jag minns ätt ni ej uppfylde min bön. ; (Forts.)