Aftonbladet – 4 juni 1863, sida 2

har jag hört nog för att veta huru jag bör handla för att befria mig ifrån ... Ditt eget vanvettX, afbröt honom Stefan, denna gång med högre färg på sin panna. Vill du höra mig till slut, innan du tilllåter dig emot mig uttala några förolämpningar? Jag vill ingenting höra, ropade Stefan. CMen jag säger dig att du skall, äfven om vi i nästa ögonblick skola skjuta hvarandra en kula genom hufvudet, för alt riktigt göra ett värdigt slut på denna lumpna komedi. Utan att gifva Allon tid att yttra något vidare förklarade Stefan med några få ord buru ban och Gurli sammanträffat på kyrkogården. När han det gjort aflägsnade han sig. Då han var borta nedsjönk Allon på en stol med händerna hårdt tryckta emot pannan, mumlande: t tEger jag då ej någon enda redlig och uppriktig vän, som kan upplysa mig om jag är afskyvärdt orättvis eller hon nedrigt trolös. Ljudet af ett åkdon, som körde upp på gården, kom honom ett rusa upp. Han erinrade sig nu att Gurli sagt åt Stefan att hon skulle resa till tant Catharina. Nej, och tusen gånger nej, hen fick icke fara bort. Han måste tala vid benne; öfvertyga sig om att hon icke bedragit honom. Allon ryckte upp dörren till salen och skyndade ut; men i samma ögonblick han stod i förstugan for Gurlis lilla kupå bort från gården, och några af Allons vänner, som gästade på Birgersborg, kommo emot honom. Kongl. sekreteraren Stjernberg ropade, då han fick se Allon: Vid min ära, von Stral, om jag någonsin sett ett så vackert fruntimmer som din