Aftonbladet – 3 juni 1863, sida 3

i handlade delen omfattar bland annat äfven anI slagen till landtbruksinstitutet vid Alnarp. Ola Jönsson förordade att den årliga anslagssumrdr i stället för 6000 rdr, som utskottet föreslait; äfvenså yrkade nämnde talare bifall till hvad en motionär föreslagit i och för inrättandet af en ekonomibyggnad vid Alnarp. Plenum fortsättes i afton. (Insändt.) Några anmärkningar vid den nyligen utkomna telegraftariffen n:o 1. Under erkännande såväl af det svåra och mödosamma uti företaget att npprätta fullständiga tariffer öfver inoch utländska telegramporton som äfven af den reda i uppställningen, hvilken i allmänhet utmärker de nu sednast på telegrafstyrelsens föranstaltande utkomna tarifferna, anser sig ins. på denna väg böra fästa uppmärksamheten vid några otydligheter, som emellertid förefinnas i tariffen n:o 1 (gällande för telegrafkorrespondensen inom Sverge). I afseende på vidare befordring med estafett heter det: 1:0 Afgifterna för (all)) vidare befordring af telegram från sista (?) telegrafstationen inom Sverge uppbäras vid inlemningsorten enligt följunde taxa. . . Häraf tyckes som skulle man vid inlemningen få betala estafettbeloppet enligt taxan; men detta motsäges af ett under ofvan citerade ord lydanmoment, innehållande sjelfva taxan, deri det heter: 2.0 Vid befordring med estafett (ridande eller åkande bud) deponeras 1 rdr 50 öre för hvarje half mil och derunder, och åligger det adressstationen att genom telegraf skyndsamt underrätta inlemningsstationen om beloppet af omlostnaderra (således ej om väglängden) för telegrammets vidare befordring. Derefter uppgöres liqvid med afsändaren, som -, men deremot också tillskjuter det belopp, hvarmed utgifterna för telegrammets vidare befordring möjbgen öfverstigit en deponerade summan. s I strid med föregående stadgas sålunda häruti, att insändaren endast får deponera en viss summa, men ej evligt taxa erlägga afgiften för vidare befordring med estafett, varande afsändaren sedermera skyldig erlägga hela det belopp, hvarmed tjensteman å mottagningsstationen kan hafva behagat betala estafettbudet, vore denna afgift än aldrig så hög. En sådan tolkning af de sednare citerade orden leder visserligen till en orimlighet, men är dock grundad både i ordalydelsen och hittillsvarande föreskrifter i detta afseende. Ofvan citerade orden: sista telegrafstationen torde kanske hafva bort utbytas mot ordet Rörande tal, skrifna med bokstäfver, äfvensom personers namn och titlar, städers, torgs, gators, platsers o. s. v. benämningar heter det, att de taxeras efter det antal ord, som anrvändas 42 eller begagnas ä för att beteckna dem. Häraf synes, som skulle det vara afsändaren soner, städer, gator och torg m. m tiil ett ord, om nemligen orden användas eller fbegagnas äro liktydiga med det längre uttrycket användas eller begagnas i telegrammet. Sålunda skulle t. ex. sammanskrifna orden Femtusenåttabundra, Delacroix, Trollebonde, förstelandtmätare, Frank furtammain, Gustafadolfstorg, Didrickfiksgränd, Claranorrakyrkogata, Stockholmssluss hvar för sig räknas för ett ord; dä deremot samma ord, isärskrifne, skulle räknas för två eller flera ls En sådan tolkning förutsätter dock, att vederbörande sjelfve ej vilja afgöra, buruvida dylika ord böra räknas för ett, utan i sådant fall rätta sig efter afsändarens smak. Skulle åter orden användas eller tbegagnas vara liktydiga med enligt vanligt språkbruk användas eller begagnas4, så subsumerades itrå gavarande föreskrift under den förutstående: man för nämnde institut måtte ökas med 12,000j: adress-stationen. ; t f s : 4 t medgifvet att sammanskrifva namn på tal, per-l; L ? sTelegram får icke innehålla några ovanliga l I ordsammansättningar eller förkortningar, och vore sålunda öfverflödig. . I afseende på förutbetalda svar föreskrifver ta; . d riffen först, att, om svaret innehåller färre ord ji ; 1 än det antal, för hvilket afgift blifvit erlagd, återbetalas icke öfverskottet; och strax derefter, att, om deposition göres för svarstelegram om ett obestämdt antal ord, så skall underrättelse om denna depositions belopp kostnadsfritt meddelas adresstationen och det belopp, hvarmed den deponerade summan öfverstiger portot för det erhållna svaret, till afsändaren återlemnas. Om således en afsändare betalar till och med 39 ords svar, och svaret innehåller blott 20 ord, eger han rätt att återfå öfverskottet endast i det i fall, att han, genom att deponera beloppet, förstått förorsaka telegrafverket större besvär, i thy att beloppet af depositum då skolat till adressstationen afgiftsfritt per telegraf tillkännagifvas, än om han betalt afgift för ett bestämdt ordantal, hvarom dessutom tillkännagifvndet måste i teI legrammet inrymmas och sålunda betalas. Såiledes: i det ena fallet fri underrättelse om beloppet af depositum och rättighet till återlyftning; i det andra taxerad underrättelse om det förutbetalda ordantalet och ingen rätt till återlyftning! Månne ej under sådana omständigheter tillåtelse att förutbetala svar om ett bestämdt antal ord blir öfverflödig vid sidan af tillåtelsen att deponera svarsafgift för obestämdt ordantal. Huruvida, i händelse liniefel, sedan telegram inlemnats uppkommit, som för längre tid förhindrar detsammas expedierande, afsändaren tår, såsom billigt synes, utan afdrag för inregistering återlyfta det erlagda portot; derom upplyser ej tariften. I den förhoppning, att de här anmärkta otydligheter blifva genom vederbörandes försorg för; klarade, så att både allmänheten och stationstjenstemännen veta hvad dem till efterrättälse lända skall; har insändaren ansett skäl att dem påpeka. Men insändaren begagnar ock tillfället att hemställa, huruvida det ej varit mera skäl att i afseende på understrukna ords beräknande följa Brössellkonventionens stadgande, än att af förkärlek till samma konvention låta förleda sig till ett stadgande om sådan betalningsskyldi het af estafettafgifter, som här ofvan anmärkts såsom orimlig. Genom -ordberäknings afvikelse har man nemligen att befara misstag; hvaremot sådant kan följa deraf, att åtminstone I en maximiatgift per mil för estafettbefordring fastställes. I afseende på de i tariffen meddelade uppgif; ter, angående vilkoren för telegrambefordring på statens jernvöägstelegraflinier anmärkes: att de 10 öre, hvilka enbgt tariffen skola, numera, på inlemningsstationen erläggas för telegrammets frambärande till mottagare mom stad, der jernvägsstation är belägen, eiler ihom 2000 fots afstånd trån station på landet, åtminstone i på några af statens jernvägstelegrafstationer an i ses såsom lösen för talegrammets utskrifvande och alltid aftvingas afsändaren (troligen äfven elektriska telegratfverket, då detta öfverlemnar telegrammer till vidare befordran med jernvägs-1 telegrafen), äfven om adressaten skall afhemta te!egrammet eller finnes under samma tak som adress-stationen, eller om telegrammet skall från denna vidare befordras annorledes än med budbärare, såsom med post, estafett eller express. Hvem har rätt? ) Parentesens innehåll tillsatt af insändaren, som äfven kusiverat orden uppbäras... taxa. a