— I ett enskildt bref från Finland skrifves följande, som är i hög grad karakteristiskt för ställningar och förhållanden derstädes: Enligt hvad ni torde veta, gjorde man äfven i Tammerfors ett misslyckadt försök att framkalla en törtroendeadress för den ryska politikens räkning; men hvad ni säkert ännu icke känner, och gissa kan ni det omöjligt, är det sätt, hvarpå man härvid tillvägagick. Såsom det ganska allmänt hos 0s3 berättas skall större delen af de adresser, som inkommit från de ryska provinserna, åstadkommits sålunda, att man i Petersburg skrifvit adresserna färdiga på stora pappersrullar, hvilka derefter skickats till vederbörlig ort, för att, genom administrationens försorg, erhålla underekritter, hvarpå de återskickats till regeringen såsom i vederbörlig ordning aflemnade förtroendevota. Att man verkligen så gått tillväga bekräftas i sin mån af historien om adressförsöket i Tammerfors. I Petersburg befann sig nemligen för någon tid sedan en viss hr Nottbeck, fabriksegare i Tammerfors och slägting till den bekante grefve Berg. Denne man åtog eig att skaffa en adress från Tammerfors, och då wan ej ansåg sig behöfra göra många omständigheter med en småstad, en liten fabriksort långt upp:i landet, och der man dessutom ansåg br Nottbeck mycket mäktig, så lagade man helt enkelt åt honom i ordning en rulle, å hvilken blott underskrifterna fattudes. Hr Nottbeck tog rullen under armen och infann sig i Tammerfors; men knappast hade invånarne erfarit detta, förrän de under allmän förbittrivg beslöto att til!bakavisa-ett så oförsynt tilltag. Hr Nottbeck fick icke ens tillfälle att framlägga sin rulle. Se här en tilldragelse, som deremot ken gä:la såsom ett förtroendevyotum, eburu åt ett helt annat håll än Petersburg! Händelsen är i dubbel måtto anmärkningsvärd, såsom tillika förbunden med Helsingfors nya, vackra teaters historia kort innan dess brand. På sista tiden gaf denna teater, som var Helsingforsboernas stolthet, som kostat dem så många ansträngningar och som nu ligger i ruiner, en scenisk framställning af Runebergs sköna stycke ?Torpflickan?, som sitter i qvällens glöd och spanar efter sin älskling bland den trupp landsmän som tågar förbi, efter att hafva gjort sin skörd? — af slagna ryssar — för dagen, och som sedan hon erfarit att hennes älskling svikit fosterlandet, ber modren gräfva åt sig en graf. Musiken har blifvit arrangerad af kapellmästaren v. Schantz. Man satt helt stilla och fredligt i salongen och njöt af den vackra tablån; men när då truppen drog fram öfver scenen i de gamla välkända upiför