sig göra då man ganska väl kände med afseende å hvilka artiklar pretentioner skulle komma att från fransk sida framställes, förefunnes deremot intet hinder attfalldeles obercende af den tillämnade traktaten göra de förändringar i öfrigt uti tulltaxan som påkallades af vårt eget ivtresse och af sträfvandet att åvägabringa ett rationelt ordnande af vår handelslagstiftning. Sedermera lärer samma franska traktat oupphörligen ha åberopats i bevillningsutskottet och blifvit anförd såsom argument i alla möjliga riktningar och för alla möjliga ändamål. Numera, sedan ständerna hufvudsakligen afslutat bekandlingen af tullfrägan, bar man !! en temligen klar öfversigt af följderna af den franska traktatens inblandning i förhondlingarne på sätt som skett. De hu ingalunda varit gynsamma. Protektionisterna ha trott sig se, eller föregifvit sig se, i regeringens förslag om bibehållande af status qvo, någon tvekan om riktigheten af det sedan en följd af år iakttagna systemet. Detta har ökat deras mod och uppmuntrat dem till återgångsförsök, i stället att de mäste inskränka sig att endast och allenast verka äterhållonde, så länge regeringen, stödå på de frisinnade inom representationen och den upplysta allmänna meningen i landet, fortgick med fasta steg på den en gång beträdda banan. Förhållandet har bekräftat den gamla erfarenheten, att ett stillastående knappast är möjligt, utan alt den som icke går framåt, han skrider tillbaka, Om ej på annat sätt så åtminstone derutinnan, att man bliir efter i förhållande till situationen och till det allmänna iramåtskridandet. Icke utan skäl förebrår man äfven regeringen att hafva försämrat ställningen ytterligare derigenom, att man icke erfarit det några kraftigare bemödanden gjorts, för att bringa den franska traktaten till stånd. Under debatterna i ämnet uti borgareståndet framhöll en talare (hr Lallerstedt) ganska bjert detta förhållande och olägenheterna deraf, helst med hänsyn till den närvarande, för underhandlingar mellan de förenade rikena och Frankrike, efter hvad det vill synas, särdeles gynsamma konjunkturen. Är Lallerstedt sporde bevillningsutskottets ledamöter hvilka underrättelser i afseende på underhandlingarnes fortgång de inhemtat, men det begaf sig, att de icke brytt sig om att derutinnan förskaffa sig några underrättelser alls. Interpellationerna i ämnet kunna emellertid nu anses besvarade genom det yttrande, som afgafs af finansministern under öfverläggningen på riddarhuset om förslaget till skrifvelse rörande revision af tulltaxan. Dessa upplysningar kommo visserligen nog sent för att utöfva något bestämmande inflytande på ständernas förhandlingar i afseende på tullfrågan i allmänhet, och man saknade äfven i dem den underrättelse, som skulle varit bäst egnad att göra ett för det liberala systemet gynsamt intryck, nemligen underrättelsen ow verksamma åtgärder från regeringens sida och om goda utsigter till framgång af hennes bemödanden; men då saken icke blott är i och för sig af stor vigt för vår bandel och sjöfart, uan äfven nu en gång blifvit satt i ganska nära samband med den i så många förhållanden ingri pande och ur så många synpunkter maktpäliggande tullagstiftningen, anse vi oss böra, till belysande af situationen, meddela huf: vudsakliga innehållet af de lemnade upplysningarne. . Sedan frih. Gripenstedt redogjort för den historiska gången af berörde traktatsfråga, som bragtes å bane redan 174t, då i ett Mpreliminärt? fördrag hänvisades till den navigationsoch handelstraktat, hvilken mellan Deras Majestäter kommer att slutas?, och som sedermera varit föremål för underhandliogar 1764, 18i0, 1829—30, 1847 —48, 1850—534 och nu åter blifvit upptageny anförde friherren att basis för denna uoderhandling otvifvelaktigt måste blifva de sednaste franska träktaterna med Belgien. och Preussen, samt antydde under depna förutsättning, å ena sidan de fördelar för vår handel och sjöfart som derigenom skulle vinnas ), äfvensom å andra sidan hvilka anspråk på eftergifter af oss, fom komma att framställas ). Frih. Gripenstedts åsigter om frågans ställning och behandling kunna för öfrigt kortligen sammanfattas i följa.de satser: att såsom vederlag för de ganska betydande förmåner, hvilka genom den ifrågavarande traktaten skulle tillskyndas vår handel och sjöfart, man också mäste vara beredd på väsentliga medgifvanden å vår sida i afseende å tuliatfgifternas reducerande; att någon fullstandigare, äfven eljest väl behöflig, reform af vär tulltaxa af denna anledning icke gerna kunnat ske, annat än i sammanhang med denna underhandling, så mycket heilre som något egentligt Xpericulum in mora4 icke kan sägas vara för handen; att K. M:t visserligen grundlagsenligt är berättigad att nedsätta tuilafgifter, och således kunde afsluta traktaten på egen hand; men att K. M:t likväl, enoligt friherre Gripenstedis åsigt, icke i ett så vigtigt och grannlaga fall som detta, bör handla annorlunda än i samråd med rikets ständer; att detta för öfrgt blir en nödvändighet, derföre att den ansenliga förlust i tullinkomst, som af de ifrågavarande nedsättnin-—-ÅA Mm et AA MD am sm mn mm KA — KE rn rr 4 ta AA -—O—— 0 RR RA La ee mt HD FR KT — ALU BR RR —— mn 6 2) Bland de fördelar som frih. Gripenstedt sålunda antog skulle vinnas voro, att ett svenskt eller norskt fartyg, om exem elvis 120 läster, skulie befrias från afgifter till belopp af icke mindre än 2230 francs som nu drabbar ett sådant fartyg i fransk hamn utöfver dem som erläggas af ett likadant franskt fartyg, samt att imörselafgifterna ä svenska exportartiklar skulle till en del afskaffas, till en del högst betydligt nedsättas. xX) Bland anspråk seom kunde väntas från fransk sida nämnde frih. Gripenstedt såsom de hufvudsakliga: nedsättning af införselafgifterna härstädes å vin hränvin och giden och med. ladt io) --—