Aftonbladet – 2 juni 1863, sida 3

Sigismund Padlewskis död. (Korresp. till Aftonbladet.) Warschau den 20 Maj. Ryska regeringens officiella organ har nyss meddelat en telegrafdepesch från befälhafvaren i Plock, general Semeka, af innehåll att den sårade och tillfångatagne öfverbefälhafvaren öfver polska stridskrafterna i palatinatet Plock, Sigismund Padlewski, har blifvit fusiljerad. Så har denne utmärkte patriot slutat sin lefnad, som anfört de polska frivilliga, hvilka i flera veckor hållit i schack de ryska stridskrafterna i palatinatet Plock. Hans minne är oss dyrbart och hans namn skall alltid blifva hållet i vördnad bland oss. Jag är i tillfälle att meddela er några tillförlitliga upplysningar om den unge hjeltens sista stunder. Några dagar före afrättningen lät general Semelka föra till sig öfverste Padlewski, som redan var dömd till döden, och sade honom ej blott att han skulle blifva skonad till lifvet, utan äfven att en lysande framtid väntade honom i ryska armån, såvida han ville förbinda sig att öfvertala insurgenterna till att nedlägga vapnen. Öfverste Padlewski svarade på detta oförmodade tillbud att han hvarken med ord eller gerning hade gifvit generalen rättighet att göra honom dylika anbud, att generalen misstog sig, om han trodde att en man, han måtte vara hvilken som helst, kunde förmå insurgenterna att nedlägga vapen; att om man skänkte honom lifvet (någonting som han ej hoppades), han ej skulle unna göra något bättre bruk deraf än återvända till lägret och slåss på nytt; att det ej borde förvåna generalen, då han säkerligen sjelt skulle handlat på alldeles samma sätt om han lefvat den tiden då Ryssland suckade under mongolernas ok. Generalen, som afhört honom under tystnad, stod ett ögonblick försänkt itankar och lät derefter återföra honom i fängelse. Ingen af den dömdes vänner eller anförvandter fick tillåtelse att besöka honom. Ryssarne fruktade att insurgenterna, som i trakten äro mycket talrika, skulle göra ett anfall på staden för att befria honom. De sade ända till sista ögonblicket att exekutionen ej skulle komma att ega rum, ty generalen önskade utverka hans benådning. Det var först natten till den 15 som man underrättade Padlewski att han genast måste bereda sig till döden. Han begärde en prest, biktade och mottog sakramentet. Soldaterna blefvo otåliga öfver hans dröjsmål och inträngde i hans fängelse. Padlewski, som var försänkt i bön, reste sig upp och motade dem på dörren med ett enda ord. Framförd till brädden af grafven, som skulle mottaga hans lik, bad han att hans ögon ej måtte förbindas. Den officer, som förde befälet, måste hem:a en särskild tillåtelse härtill från generalen, hvilket vållade mer än en halftimmas uppehåll. Under tiden rökte Padlewski helt lugnt sin cigarr, betraktade soldaterna med vänlig blick och sade endast dessa ord: Det är sorgligt att dö när man blott är 27 år, men jag dör åtminstone icke gagnlöst, ty det är för mitt fädernesland. De tolf kulorna, som man afsköt på honom, träffade honom alla i magen ; ingen enda i bröstet. En soldat sprang fram och affyrade på några stegs afstånd sitt gevär, men krossade endast hans ena arm. Han föll lefvande ned i grafven och ännu lefvande höljdes han med jord. Den dagen voro alla Plotzks kyrkor uppfyllda af män, qvinnor och barn. Då underrättelsen ankom till det polska lägret i närheten, förnyade alla högtidligt sitt löfte att segra eller dö som Padlewski och så mänga andra som gått före honom.