DEN RÄTTA. BERÄTTELSE AP MARIE SOPHIE SCHWARTZ. tDet vore allt besynnerligt, hviskade friherrinnan S— till majorskan B—, om ej någon skulle vilja göra den der egenkära tokan uppmärksam på att både man och kusin äro förryckta i italienskan. Man hade visserligen sagt mig att så var; men jag, som aldrig tror något oudt om menniskor, har ej lyssnat derti!ll. Nu kan jag likväl icke tvifla sedan jag med egna ögon sett huru von Stral uppför sig. Hans blickar å häradshöfdingen bevisa bäst huru det står ill. Men jag skall rog hitta på något sätt att låta Gurli se huru sakerna stå. Jag skulle icke kunna lefva lugnt och veta att en menniska så skamligt låter bedraga sig. När man på värdens och värdinnans rygg gifvit luft åt sina tankar och intagit några förfriskningar afreste man från Birgersborg, för att efter vanan, med det allra första, meddela sina grannar hvad man sett, tyckt och tänkt. De främmande voro resta och Birgersborgs invånare sutto på balkongen som låg utanför paviljongssalongen. Gurli, alldeles uttröttad af den ansträngning hon ålagt sig att synas glad, lutade sig tillbaka i en hvilstol, tyst och blek. Mathilda Brun hade tagit plats i en gungb) Se A. B. n:r 19, 21—23, 25—27, 29, 30, 32 (B.), 54, 36 37, 40, (B), 43, 46, 47, 48 (B) 52—55, 57—59, 61, 63, 61, 68, 70, 72, 74, 76, 77 (BI, 80-82, Så, 86—88,91, 96—98, 100, 103, T 108, 109, 112, 113, 115, 117, 118, 120 och