gar såg Gurli ut som hon varit af brons men en brons fylld med krut och färdig at springa i stycken. Icke ett ord uttalade hon för att afbryt eller återkalla honom till besinning. Ho lät hans vrede helt ohejdadt bryta lös oc stod der med armarne i kors öfver bröste afvaktande den stund då orkanen skulle g öfver. Detta ögonblick inträffade äfven, och d Allon slutligen icke egde något vidare at säga, kastade han sig ned på soffan, utro pande: Mig återstår knappast något annat än at jaga en kula genom hufvudet. Nej, det återstår dig verkligen ingenting annat, sedan du så gräsligt förnedrat dig sjelf och äfven din hustru, sade Gurli met dof röst. Förnedrat, förnedratt, upprepade Alior och rusade upp; kan du förnedras djupare än du sjelf förnedrat dig? Nu är det nog, utbrast Gurli och fat tade om mannens arm; du har redan sag så mycket att du aldrig kan försona det Hör nu hvad jag har att säga: Den nat Amy Teverino såg mig skynda bort frår mitt hem, kom jag från dig, förtviflad oct olycklig. Jag flydde till min mors graf fö att gråta ut der, för att söka tillkämpa mig förmågan att glömma och förlåta hvad du brutit emot mig. Jag bad der till henne att tillgifvenheten för dig icke skulle för. vinna ur mitt bröst; jag bad förgäfves, ty du har i dag dödat den. Och nu, tro hvad du vill, det är mig likgiltigt. Jag var skyllig mig sjelf, icke dig, att säga hvad som förde mig från hemmet. I morgon skall Stefan bort härifrån; detta är en åtgärd den ag är skyldig min heder. Allon von Stral, vi äro såsom makar skilda, äfven om vi