att genom tullskydd höja priset på en vara, bvars pris beror uteslutande af ställningen på verldsmarknaden, och då jordbrukarne för detta ändamål vilja ingå allianser med andra intressen, som också begära skydd, så blir det i sjelfva verket jordbrukarne sjelfva och deras arbetare som, till ersättning för det inbillade skydd som de eftersträfva, blifva ganska verkligt skattskyldiga till andra samhällsklasser, som berättigats att stegra priserna på sådana för alla be-. höfliga förbrukningsartiklar, å hvilka en prisstegring verkligen är möjlig att på sådan väg åstadkomma. Deremot känna jordbrukarne ganska allmänt inflytandet af en tryckt penningeställning i landet, och när det då inträffar, att en person, som till följd afsin embetsställning antages böra begripa dessa ämnen, och hvars flacka ytlighet man icke förmår genomskåda, stiger upp och säger, att penningenöden kommer deraf attvi börjat undanrödja hindren för utländska varors införande i landet och deraf att vi lemnat jordbruket utan skydd, då ropar man zenast och högljudt på införande af ett sådant räddand2 skydd. Men om detta förklarar den. kompakta protektionistiska majoriteten i bondeståndet, återstår att tillse huru adelns och presteståndets protektionistiska beslut tillkommit. Hvad specielt vidkommer presteståndet, bör erinras att detta stånd alldeles icke biträdt beslutet om lifsmedelstullarnes återinfö rande och följaktligen icke visat sig i denna fråga reaktionärt i handling. Men då det vid votering om skrifvelseförslaget gällde att uttala sig om systemet principielt, blef utgången annorlunda. Ser man likväl närmare på voteringsresultatet, vill det ssnas temligen tydligt, att den olika utgången härrörde deraf, att den majoritet, som segrade då det gällde fortfarande tullfrihet å spanmål, icke fanns tillstädes då skrifvelsen voterades. I förra fallet stodo 20 röster mot 14, i det sednare 14 mot 9. Moajoriteten i den sednare voteringen räknade icke flera medlemmar än minoriteten vid den första, ett förhållande som väl berättigar till det antagande, att utgången berodde helt och hället på en mängd ledamöters tillfälliga frånvaro. På riddarhuset var, såsom kändt är, vid båda de hufvudsekliga voteringarne majoritet och minoritet så jemnstarka, att majoriteten hade blott en röosts öfvervigt. Här berodde alltså utgången på slumpen af en eller två personers närvaro eller frånvaro. Ett sålunda tillkommet rikets ständers beslut har naturligtvis formelt samma giltighet som om det blifvit fattadt enhälligt af alla fyra stånden, och afsåge detsamma någon åtgärd, i afseende å hvilken ständerna hade ensam beslutande rätt, så blefve det för en sådan åtgärd bestämmande. Men då det gäller en framställning i önskningsväg, synes regeringen vara fullt berättigad atttaga i betraktande de omständigheter, under hvilka beslutet tillkommit och derefter väga dess moraliska och politiska betydelse. Ty ingalunda kan det ur konstitutionalitetens synpunkt gerna ifrågasättas, att ettsådant slumpvis till kommet beslut, der afgörandet hängde på en enda röst i den med afseende på personal mest oberäkneliga representantkammare i verlden, skall gifva anledning till öfvergifvande af ett system, som blifvit med representationens och den upplysta allmänna meningens bifall i tio år fullföljdt, under hvilket näringarne förkofrats och hvilket är detsamma, till hvilket man i nästan alla civiliserade länder redan öfvergått eller håller på att öfvergå. Ett alldeles särskildt skäl att icke öfverskatta betydelsen af ständernas ifrågavarande beslut har regeringen just med afseende på den mycket omtalade franska trektaten. Vi hade ämnat att med stöd af de af frih. Gripenstedt meddelade upplysningar här tillfoga några uppgifter om de fördelar som äro att förvänta af en sådan traktat och det oskiljaktiga samband hvari ernåendet af dem står med fullfölljandet af ett fritt handelssystem; men vår uppsats har redan vuxit till den omfattning, att vi nödgas dermed låta anstå till morgondagen.