Amy vände sig till Stefan. Hon fixerade honom. Ja, jag för min del tycker om dem, svarade Stefan och blickade stadigt tillbaka å Amy. P Det var också hvad jag tänkte då jag från mitt fönster i förgår afton såg er taga samma väg, som hennes nåd några sekunder före er gått.? Nu förstod Stefan hvilken afsigt Amy hade. Han tog ett steg emot Amy, som helt lugnt fortfor: Man skulle varit frestad tro att madame och ni stämt möte der nere i aln, så hastigt skyndade ni efter, monsieur. Men kanske det icke var någon af er, utan endast en synvilla af migt, tillade hon skrattande. Amy hade sagt att hon skulle framkalla förskräckelserns rodnad på St-fans panna; men hon hade misstagit sig. Hon hade kommit honom att blekna af harm öfver den öfverlagda elakheten i hennes ord. Amy reste sig upp, Gurli gjorde så med. Hon höjde sitt vackra hufvud och sade stolt: : Jo, signora, det var verkligen mig ni såg i förgår nalt. Jag gick till min mors raf. Bästa Gurli4, sade Stefan, jag tror verkligen du tager signorans skämt för allvar. Detta förundrar mig; ty säkert finnes bär ej någon som icke insett att hvad som blifvit yttradt är ett mindre lyckadt skämt.4 t Alldeles, monsieur, svarade Amy och vände på hufvudet, hvem skulle ej skämta öfver att se en ung dam och en unz kavaljer springa efter hvarandra midt i natten. Apropos natt, monsieur von Stral, så förefaller det mig dunkelt och otörklarligt, hvarför er mor, som ankom till orten i går, gä