stol och Stefan stod ett stycke ifrån Gurli pratande med fröken D—. Amy nalkades Gurli sägande: Jag fruktar att hennes nåd icke mått rätt väl i dag; pi är så blek. Min blekhet är ej af någon betydelse; ty jag mår fullkomligt bra, svarade Gurli. Allon, som stod med ryggen åt sin hustru, vände sig om och äfven Stefan kastade en hastig blick på Amy, då han hörde henne tilltala Gurli. Med ett visst öfvermod tä..kte han: cMånne det är nu bon ämnar jaga förskräckelsens rodnad upp på mina kinder. Om jag ej varit så sjuk i går, återtog Amy med et intagande leende, skulle jag genast på morgonen underrättat mig om er helsa, madame; ty jag fruktade verkligen att ni i förgår natt skulle ha förkylt er. Förrgår natt. Gurlis ansigte betäcktes af en mörk rodnad, då hon vid dessa ord erinrades om anledningen till den nattliga utflygten. Hon rodnade vid tanken på att denna Amy nu ref upp ett sår som var för färskt att tåla ett dylikt vidrörande af dens händer, för hvars skull hon erhållit det. Stefan fick ett uttryck af spänd nyfikenhet. Han misstänkte ännu ej hvart Amy ville komma. Allons späjande blick uppfångade Gurlis rodnad och han bet samman tänderna. Jag är allt för litet ömtålig att riskera förkvla mig under en sommarnatt, svarade Gurli. Må hända, madame, att ni är van vid dylka vandringar, återtog Amy; jag åter bäfvar för att vistas ute under edra kalla sommarnätter; men ni nordbor, ni hafva stor förkärlek för dem, icke sannt monsieur Brun.