Aftonbladet – 29 maj 1863, sida 3

ör It armekåren, som skulle från Bessarabien in vid det uragavarande tlilallet uttalades nvarken af presidenten eller af kammaren. Adressen slutar med följande tillägg: Deputeradekammaren nalkas tronen i ett ögonblick, i hvilken den tyvärr ej mer kan betvifla att kammarens afsigter och landets önskningar ej blifvit på sanningstroget sätt för Ers M:t framställda. Den uppfyller ännu en gång sin samvetspligt, i det hon för Ers M:t förklarar: Deputeradekammaren har intet medel mer till förlikning med denna minister; den afböjer sin medverkan till regeringens närvarande politik. Hvarje ytterligare förhandling befäster oss blott i den öfvertygelse, att mellan kronans rådgifvare och landet finnes en klyfta, som ej kan fyllas annorledes än genom en förändring af personer och ännu mer genom en förändring af system. Ers M:t! Landet begär framför allt aktning för sin författningsenliga rätt. Allt ifrån författningens uppkomst hafva kronans rättigheter och intressen städse hållits i ära af folkrepresentationen, hafva ministrarnes författningsenliga rättigheter aldrig blifvit bestridda. Men folkrepresentationens vigtigaste rättigheter äro missaktade och kränkta. Förgäfves väntar lan det på de i författningen lofvade lagarne. Måtte Ers M:t sätta en skranka för detta tillstånd, som innebär stora faror för staten och konungadömet! Måtte Ers M:t, såsom i vårt förflutnas ärorikaste dagar, söka och finna eder dynastis glans, eder regerings makt och säkerhet i det ömsesidiga förtroendet och troheten mellan furste och folk! POLEN. General Bergs system att koncentrera ryska trupperna, för att med några kraftiga slag tillintetgöra de större polska kårerna under Taczanowski och Jezioranski, bar så till vida lyckats, som dessa cheter efter mänga och blodiga fäktningar derigenom föranledts att dela sina skaror. Men denna koncentrering, som ännu fortgår, har kommit resningen i sin helhet väl till pass, ty nya skaror bilda sig öfverallt i de af ryssarne öfvergifna trakterna. Alven i Wol hynien, Podolien och Ukraine följa ryssarne samma koncentreringssystem. Femte ryska rycka i Podolien, har fått kontraorder, emedan man befarar en invasion af polska skaror fråo Turkiet. Times Krakauerkorrespondent af den 12 Maj skrifver om Jezioranskis sednaste strid följande; Ögonvittnen förmäla att ryssarne i den stora strid, som under 7 timmar ut kämpades mellan Jezioraxski och en fyrdubbelt starkare fiendtlig styrka, då de drogo sig tillbaka, företogo sig att i vanmäktigt raseri skjuta på de sårade. Österrikarne, som från en närbelägen höjd åsågo bataljen och med entusiastiska bifallsrop uppmuntrade polackarne under deras hårda kamp — som var lika påkostande för dem, som slaget vid Inkerman för engelsmännen — kunde endast med svårighet hindras från att bistå den sidan, som i början tycktes vara den svagaste, och deras vrede hade inga gränser, när de sågo huruledes de sårade blefvo mördade. De utsatte sig till och med för elden för att rädda dessa; likväl utan att deltaga i striden. Vid slagtningens mest kritiska punkt måste Jezioranski afslå anbudet om hjelp af 200 soldater, som voro bland de tappraste och ädlaste i Europa. Ett budskap skickades nemligen till honom i afsigt att låta honom veta, det 200 ungerska husarer, officerare och manskap, endast väntade på hans order för att falla öfver ryssarne och voro tillreds till anfall i öpenblick, som man derom gäfve befallning. Han måste derföre bedja dem att stanna dr der de befunno sig, och tillade att om le i trots af hans önskningar I motsatt syftping skulle förena sig med honom, han blefve tvungen att behandla dem såsom fiender. Öfversten för husarregementet tackade general Jezioranski för hans svar, hvilket atvifvelaktigt var lika klokt som hederligt? TURKIET. Oroligheter hafva utbrutit på Creta bland Skorfioterna, framkallade af grekiska agenter. Fnliot underrättelse från Durasgo befarade ingu em landsugning af frivilliga från Neapel uti Albanien. AMERIKA. Från Newvork meddelaa följande redogöreiser för krigshändelserna vid Rappahannock från ock med den 5 dennes: Sedan oeneral Lee hade fördrifvit den unlonskår, som kommenderades at general Sedgwick, från höjderna vid Fredericksburg, förnyade han ej sitt anfall mot general Hooker. Den 5 på morgonen rustede sig denn? till återläg, och dägen derpå var hans irme, efter 9 dagars operationer, åier samlad uti lägret vid Falmouth. General Hooker lät derefter förstärka sin ställning medelst uppkastandet af förskansningar. Hans artilleri började öfyergången af Rappahannock om nditen den S:e, under fullkomligt mörker, och hade fulländat densamma klocfn 3 på morgonen den 6:e. Derefter gick infanteriet öfver floden. eftestra iskydd argod betäckning. flacb var öfvergången fullständigt utförd, efter detj att arriergardet haft aj Wikampa ännu euj lillig fäktbing. Åtskilliga orsaker uppgifvaa till unions truppernas återtåg, bland hvilka en var alt gen Sedgwicks nederlag blottställt Acquia I Oreek-jernbanans linig samt hotade genera! Hooker med att blifva afskuren från sina J förbindelser. lin annan anledniog var, att i general Hooker, efter elfte armökårens i flykt, icke ansåg sin ställning hållbar. ViI jåre hade starka regnskurar föranledt, att Vbginiens floder började svälla så betydligt, att Hookers återtågsiinie var starkt hoiad. Hegnet föll den 5 iströmmar, förstörde vägarne, bortförde broarne och lät befara att de öfver Rappahannock slagna I pentenbsvarne, hvilkas ändar redan stodo under vatten, skulle alldeles göras abrukbara. i I Unlonshärens döda efter slagtningen den qvarlemnades obegrafde, och de sårade i I utan vård på slagtfältet. Presidenten Lincoln och general Halleck I hade den 7 på morgonen besökt general Hookers armå. Hookers hela förlust uppskattas till 10,000 man. General Sedgwicks kår hado ensam förlorat 5000 man. Unionskavalleriet under Stoneman hade närmat sig Richmond på en fjerdingsväga afstånd ofh framkailat stor förskräckelse derstädes. b er denna operation hade Stonemans kår välbehållen återkommit till Kjap