Aftonbladet – 29 maj 1863, sida 2

af saknad åt den tid som flytt och aidrig mera skulle återkomma. Något liknande ånger faitade henne då hon hbesinaade huru brottom hon halt ati kasta bort sin frihet och den lycka hon icke förstod att skatta; men hvars förlust hon nu i sitt hjerta begrät. Amys svarla ögon hvilade oafvändt på Gurli. Hon uppfångade färgskiftningen i hennes ansigte, och hon hviskade i Gurlis öra: sMadame, sängen tycks uppröra er. Ni bör taga vara på ert ansigte; ty er maas blickar följa er. Amy hade rätt. Alion bokstafligen slukade sin husiru med ögonen och detta på ett sätt som talade om den mest ursinnga svartsjuka. Gurli rörde igke på sig utan sade endast: (Jag försäkrar er signora alt mitt avsigte ej kan antaga något uttryck som jag skulle önska undandraga min mans blickar:4 Nu tystnade sången och man inträdde i paviljongen. Stefan sprang upp från pianot. Man komplimenterada honam, de unga damerna logo så vänligt mot den ståtlige häradshöfdingen som hade en så grann röst. Stefan svarade med skämt och sade pågra artigheter, dem man ei visste om man skulle taga på allvar, eller blott och bart sagda med ironi, Hans ögon hade fugit öfver alla samtliga och i ex enda blick uppfångat Gurli, Allon och Amy. Denna enda blick hade varit tillräcklig för att visa honom att det goda förhällandet makarne emellan nu var fu:lkomligt försvunnet, att Allon var uy pretad, Gurlis leende nervöst och att Amy beherrskades af! sina onda tankar. Så fort Stefan kunde, närmade han sig Amy. Hon stod vid de uppslagna balkongdörrarne.