Aftonbladet – 29 maj 1863, sida 2

Stefan var icke synlig. Gurli, som gandast med stor ansträngning förmådde underhålla de främmande så, att de icke allt för mycket skulle stöta sig på Allons uppförande, föreslog att göra en promenad ner till paviljongen. Sällskapet bröt upp, och det tryckande i Gurlis belägenhet föreföll mindre känbart då man kom ut i trädgården, Allon hade också blifvit tvungen alt vid detta uppbrott skilja sig från Amy; ty baron 5— vände sig till honom med några spörsmål dem han mäste besvara och baropen inledde honom sedan i ett långt samtal om den stundande riksdagen. Innan man begaf sig till paviljongen gjordes ett slag i parken och Gurli prononeyade all man skujls gå till villan. Dei besågs och beundrades, hvarefter man vände sina steg till paviljongen för att hvila der d intaga några svalkande förfriskningar innan men reste hem. Då man kom i närheten af paviljongen hördes en klar, manlig röst från densamma sjungs ; tPjupt i hafvet på demante hällen etc.4 Man stannade för att lyssna. Slumpen hade så fogat att Gurli och Amy, id denna hallt, kon mo att stå nära hvarandra, hyilket Gurli likväl ej gaf akt uppå. Ljudet af Stefans röst, den sång han sjöng, det ställe der de befunno sig, allt erinrade Gurli om den afton då hon för tre år tillaka på samma ställe hade önskat få höra necken uppstämma en sång och em et derpa fatt sin önskan uppfylld. Hela den aftonen stod Hlligt för hennea jäl och återkallade samtalet emellan henne ich Btefan då han hade bedt om hennes veskydd för Maltes. Hans ord då han bjöd henne god natt och le tankar sem dervid upptylide hennes själ, ilt, allt återkom för hennes minne. Vid jessa hågkomster glödde en varm rodnad i:. å hennes kinder och hon egnade en suck: