Aftonbladet – 27 maj 1863, sida 3

BLANDADE AMNEN. — Garibaldi. Ett bref från Turin till en tysk tidning omnämner, i sammanhang med den hyllning, för hvilken Garibaldi har varit och ännu är föremål, följande data: Sedan 1859 Har ön Caprera, som förut aldrig anlöptes af någon ångbåt och nästan aldrig besöktes af främlingar, anlupits af öfver 150 ångbåtar, och mer än 16,000 främlingar hafva varit i land för att besöka frihetshjelten. Fyra neapolitanska SKED bära Garibaldis namn. Han är gudfader till uf ver 4500 barn, och öfver 2000 gossar bära hans namn Han har under de sednaste 3 åren mottagit presenter till ett värde af cirka 16,000 francs; de fleste af dessa utgöra förträfligtarbetadeåkerbruksredskap från England. Samtidigt dermed har han emellertid afslagit andra presenter till ett värde af vida öfver 1 million francs. Garibaldi är hedersborgare af 90 städer och he. derspresident i 120 föreningar. Han eger21 hederssablar, af hvilka 11 tillsändts honom från utlandet, och han har sedan 1859 mottagit öf: ver 3000 adresser. — Vänskap mellan tvenne små foglar. I voligren i Göteborgs trädgårdsförening finnas bland de andra foglarne äfven tvenne små Rödhakesångare (Sylvia rubecula). Den eneaf dessa har sedan några dagar ej befunnit sig rätt väl utan sutit helt modfälld och kurat på er pinne. Möjligen torde brist på föda vara anledningen till den lilla sjuklingens illamående; -ej derföre att mat saknas, men de större foglarne — ty att dessa vilja spela rollen af thögsta -hönset i korgen faller sig helt naturligt — köra undan de små från matfaten, och passa dessa ej på läg: ligt tillfälle så händer det lätt att;de måste blifva utan. Rödhakesångarne lifnära sig dessutom, som bekant torde vara, med maskar och insekter, och hur rymlig 8en bur än är, uti hvilken de befinna sig, lär det dock ej falla sig så lätt att der åtkomma dylik föda. Den ene af de ifrågavarande foglarne har emellertid, måhända begäfvad med mera födgeni än kamraten, hållit sig rask och kry, och det är i sanning rörande att se hurn ömt han sörjer för sin sjuke medbroder. Ån märkvärdigare är detta, som de båda foglarne äro hanar och Rödhaksångarne dessutom i fritt tillstånd vanligen ligga ilufven på hvarandra. Man kan lätt öfvertyga sig om detta vänskapsförhållande mellan foglarne om man t ex. medtager några mjölmaskar till volieren — Den friske infinner sig snart, ty hen är ganska tam, vid burens kant och emottager den mask man räcker honom; den första han får förtär han sjelf med god aptit, ty man är si sjelf närmast äfven i fogelverlden; men andra masken skyndar han genast att hembjuda åt sin sjuka kamrat, och den sednare tyckes på förhand veta att han har något godt att vänta, ty med flaxande vingar afvaktar han sin väns återkomst. Visst händer det att de större foglarne ifrigt förfölja den lilla Rödhaksångaren för att fråntaga honom sitt rof, men med en ihärdighet som plär utmärka den som sträfvar för ett godt ändamål praktiserar han sig dock till sin väntande kamrat, och hur många maskar man bjuder honom kan man vara öfvertygad om att han ärligt delar med sig halfparten åt den sjuke. — Vi ha omnämnt detta för att visa hura äfven bland djuren hjelpsamhet och medlidande förefinnes. (Göt.-P.)