skulle Allon säkert funnit henne badande i tårar; men Gurli kunde icke gråta annat än i ensamhet. Hennes upprörda utseende kom Allons jerta att slå af något liknande glädje. Han änkte: Hon är ond eller bedröfvad. Nå väl — allt skall än en gång blitva bra. Allon hade nu det bästa uppsåt. Han ville till hvad pris som helst än en gäng se Gurli småle mot honom. Han hade kunnat skicka Amy Teverino till verldens ända ch lofvat att aldrig mera sätta foten inom lunds bostad eller lyssna till modrens onda ord, om Gurl: bloit i ögonblicket blifvit glad och vänlig. Allon gick fram till Gurli. Han var sjelf nästan lika upprörd som hon, och yttrade med ett eget bemödande att tela lugnt: Veckor hafva förflutit, Gurli, under hvil. ka du visat mig en onaturlig kö!d, och det utan att säga hvad som framkullat den, Du vet huru högt, huru dåraktigt jag älskar dig, du vet........ ?Alion, hvartill des a ord; jag ber dig, förskona oss båda från försäkringar om en ömhet, den jag icke mera tror på, afbröt Gurli och reste sig hastigt från sin tillbakalntande ställning. tHvad, Gurli, du tviflar således på min kärlek, på... CVerkligheten deraf, ja, inföll Gurli. Alla Gurlis goda föresatser hade flyktat. Hon hade blott känsa för huru hon lidit, huru bittert hon blifvit kränkt. Du har sjelf velat uppväcka tvifvel hos mig på din beständighet, fortfor hon; du har önskat att döma mig till svartsjukans alla marter. Du har misslyckats i det sednare; men du har alltför väl lyckats i att beröfva mig tron på dig. Du har visat mig haltlösheten af din käriek och din fullkomliga brist på bjerta. Du har på dessa tå veckor fråntagit mig allt — äuda till hoppet om någon skugga af frid och lycka vid din sida. (Forts.)