tt sjelfsländigt Polen är för Sverge en bundsörvandt, som städse är att påräkna vid hvarje iwotande fara från Ryssland; dessa äro sanningar, hvilka icke torde erfordra någon vilare utredning; och då man tillika besinnar utt, liksom år 1762 i afseende å Polen, år 1764 angående Sverge, en allians emellan yssland och Preussen afslöts i ändamål att rantera everldeliga beståndet af 1720 års ingsform, såsom den för deras intressens beordrande mest lämpliga, och då högst sannolikt är att, såsom vi hört uppgifvas, en traktat om Sverges delning dermed stått uti samband, synes det os3, som om ingen sjelfständig stat uti Europa kan ega sådane intressen förkni.pade med Polens återupprättande som just vårt eget fädernesland Sverge och det dermed förenade brödrariket Norge. Utom de särskilda lunda måste fästa Sver och Norges, ja kanske hela Skandinaviens befolkning vid Polens sak och dess strid för menskliga och borgerliga rättigheters återvinnande, bjuder känslan för detta folks lidanden och de afskyvärda grymheter, som den ryska styrelsen (den der i afseende å Polen eger ingen annan rätt än styrkans och våldets) tillåter sina råa eoldater, dessa det 19:de århundradets vildar inom Europa, att snart sagdt i alla möjliga hänseenden utöfva emot den polska befolkningen, det andra af Försynen mer lyckligt lottade folk, i den mån sådant lämpligen kan ske, söka derför sätta en gräns och göra slut på dessa fassor, com äro vår tids vanära! Sådan är vår uppfattning af den polska frågan, och på sådant sätt hafva ock Roslagens invånare, ja hela Sverges befolkning, derom äro vi förvissade, betraktat denna för hela Europa vigtiga fråga och dermed sammanhängande förhållanden; men huru denna fråga må bringas till en lycklig lösning eller uti hvad mån de förenade rikena deruti böra taga del, avse vi icke tillkomma oss attantyda; ty då vi ega en regent, hvars fosterländska tänkesätt och omtanka om landets behof och önskningar begge rikenas befolkning nogsamt känner, och denne både som regent och menniska rikt begåfvade personlighet omgifvit sig med utmärkta särdeles populära rådgifvare, kvilkas åsigter och klokhet vid mer än ett tillfälle blifvit prötvad på ett sätt som tillvunnit dem landets fulla förtroende, anse vi os3 kunna med full trygghet afbida hvad de förenede rikenas regering i omförmälde afseende vidare kommer alt åtgöra; och på samma gåvg vi derföre uttryckligen protestera mot de åsigter som, enligt hvad ryktet förmäler, ett antal affärsmän och andre personer inom hufvudstaden skola hysa och söka göra gällande, nemligen att till hvad pris som helst Sbevara freden, vilja vi tillika varna mot hvarje otillbörlig. påtryck i motsatt syftning, såsom möjligen nledande till ett förhastadt steg, hvers följder måste med ledsnad emotses. Bärskildt vilja vi dock bedja dessa fredsvänner betänka att deras förfarande kan medföra förlusten af landets värdighet och våra efterkommandes lugn, och deremot inbringa endast feghetens vanära åt vårt älskade tillförene annorledes kända fädernesland? Man darrar för hvarje sjelfständig och kraftfull tanke, såvidt den kan tydas såsom hot mot Ryssland, men tror man då att det är genom eftergifvenhet och vänskap man vianer skonsamhet från det hållet? För vår del betvifla vi sådant, troende att våra barn och barnabarn skola med förakt tänka på fäder, hvilka varit till den grad svaga och kortsynta att de, medan tillfälle dertill var, försummat att försvaga rikeis yttre fiender och såmedelst för all framtid betrygga andets frihet och oberoende. Vikänna nogsamt att krig är en stor olycka för ett land, men sådan kan ställningen blifva att krig blir en nödvändighet för att belrygga våra barns och efterkommandes fred och oberoende, och tro vi att ställningen i framtiden kan blifva än värre, om ett tillfälle dertill egagnadt lemnas åsido. Sverges befolkpg bör derföre yttra sina sympatier, sina ar och önskningar i förevarande ämne, det på ett sätt, att dess nuvaring må ega fria händer att kunna efter inträffande omständigheter förfara, detta är, då vi känna att regeringen gör allt möjligt afseende å lundets önskningar, befolkaingens både rättighet och skyldighet. Vi påyrka icke obetingadt hvarken den ena ytterligheten eller den andra, hvarken krig eller fred till hvad pris som helst, utan vilja lemna åt vår regering att med ledning af folkets i ämnet uttryckta åsigter förfara på det sätt som med landets fördel, ära och sanna intressen mest äro öfverensstämmande; men för den händelse alt regeringen härvid skulle besluta sig för att gemensamt med en eller flera andra stater vädja till vapnens makt för att såmedelst söka skaffa gehör åt hvad som på annat sätt icke kunnat åt Polens folk beredas, då erna åtminstone invänarnei denna ort icke deröfver förfäras, utan som en man, med förtröstan på Guds bistånd och rättvisan af stridens orsak och ändamål, efter bästa förmåga gå regeringen tillhanda med allt hvad vi för ändamålets vinnande kunna åstadkomma. Vi hoppas att denna framställning må förtjena åtminstone något afseende, såsom kommen från personer, de der, i händelse af krig med rikets östra granne, mer och förr än någon annan del af fäderneslandets befolknings torde hafva alt befara besök, om ock endast under kort tid, af den ryska krigsmakten, hvilken, enligt det sätt hvarpå den uti Polen förfar, icke lärer skona hvarken oss sjelfva, våra familjer eller ens våra hem. ssen, hvilka såI sammanhang härmed kunna vi icke underlåta att med några ord antyda värt ogillande af det ovärdiga och från svensk sida mer än obetänksamma sätt hvarpå Stockholms Dagblad emot den bekante i Stock