Gurli vände något litet på hufvudet och svarade med sin klara, iskalla röst: Jag hvarken har eller kommer att blottställa mig för någon skandal, eller drifva dig till handlingar som skulle kompromettera os3 båda. Madame Teverino med dotter må stanna till dess det behagar dem att resa. Du har förklarat att de äro dina gäster, jag skall icke glömma det. Och du räknar på att jag skall iakttaga samma uppmärksamhet mot dem du kallar för dina? inföll Allon. Nej, jag räknar numera på ingenting. De båda makarne inträdde i trädgården. Allons retlighet hade antagit en annan gestalt. Han önskade att Gurli skulle yttra något som gaf tillkänna antingen smärta eller ömhet. Det var ju endast nägra få veckor sedan hon visade sig så bjertlig emot honom. Hans tankar stannade på den fridfulla och olada vecka som hade följt efter det hon öfverlemnat deras barndomshem att ensamt af honom förvaltas. Han frågade sig, då Gurli, vacker men utan all värma i sina drag, passerade förbi honom när han öppnade grinden, om det var möjligt att han på denna korta tid kunnat förlora den hänoifvenhet han då egde. Egde, npprepade han itankarne, tegde sg den verkligen, eller var den ej spelad. Var den ej, såsom Grönlund påstod, en mask, bakom hvilken hon ville dölja helt andra känslor. Hon önskade att dessa Teverinos icke skulle komma i Stefans närhet, och hon vil!e med sin eftergift och sitt före kommande väsende förmå mig sända dem iterbud.4 Allon gick fatt sin hustru, fortsättande i ankarne: Men om, om verkligen hennes hjerta till: rde mig, om jag låtit vilseleda mig af ska suppositioner, då bar jag kanske för uhid spelat bort hennes ömhet. Han var åter vid Gurlis sida. Han såg lessa originella drag i profily och Allon