Aftonbladet – 23 maj 1863, sida 2

Lotta begagnade tillfället att smyga brefvet i fickan, en rörelse den madame Teve rino ganska väl märkte i spegeln; men nu hade madame Teverino trasslet in sina schalfransar i Gurlis urkedja. Lotta måste hjelpa henue, på det hon icke skal!e draga ned klockan med slla dess berlocker. Ändiligen var hon fri från trasslet, sade några vänliga och skämtsamma ord åt Lotta öfver all den oreda hon vållat, och yttrade slutligen med ett eget småleende: cMamsell Lotta behöfver icke eäga att jag varit här inne, och hon kan i sin tur vara fullkomligt lugn att jag icke nämner vägot af hvad jag sett. Dermed var madame Teverino borta, och Lotta kände sig allt utom väl till mods. Hon stavnade likväl icke länge qvar efter italienskan, utan, sedan hon rikbgt stängt igen chiftoniern och lagt nyckeln tillbaka i toilettens lönnlåda, skyndade hon ner för att försegla det stulna brefvet, som dagen förut ankommit till Gurli från Walter, och skicka bort det. Medan wadame Teverino och Lotta spelat denna lilla komedi på ta man hand, gick Gurli med hastiga steg fram till fiskarkojan. Hennes utseende var missnöjdt, men likväl lugnt. Det föreföll den unga qvinnan som kon efter sitt nattliga besök på modrens gnrft. kommit till en klarare åskådning af sin egen ställning och en bättre uppfattning af s:na pligter. Oupphörligt ljöd tör hennes öron orden: Fly till Gud! Det var liksom dessa ord funnit ett eko i själen, hvilket aldrig skulle dö ! ort. Gurli hade likväl mycket opröfvadt af lifvet och fattade ännu. ej hela betsdelsen af dem, Hon anade, men hon kände dem icke. Urder det hon i minnet återkaliade de råd hon fått vid grafven, bortbieknade den