Aftonbladet – 23 maj 1863, sida 2

DEN RÄTTA. BERÄTTELSE Ar MARIE SOPHIE SCHWARTZ: Kammarjungfrun stod vid Gurlis chiftonier, hvars klatt hon öppnet till hälften och var sysselsatt att derutur taga ett nyss uppbrutet bref med utländsk poststämpel. Just som hon höll detta 1 sin hand yttrade en röst bakom henne: scUrsäkta, mamsell, men huru mycket kan klocken vara; min har stannut? Lotta spratt tiil, läste hastigt igen klaffen och vände sig om, försökande att under förklädet dölja brefvet hoa hade i banden. Hennes nåd har visst sin klocka med sig, stammade hon och glömde i häpenheten att hänvisa till bordstudsarenpå chiffoniern. Hennes enda tanke ver att utforska om madame Teverino märkt det besök Loita gjorde i sin matmors gömmor; men lika gerna hade hon kunnat fråga Birgersborgs gråstensmurar hvad de varit vittne till i sina dagar, som af madame Teverinos ansigte sluta till hvad bon sett eller icke sett. 4Det var ledsamt5, ytirade den sistnämrda, som också hade sina skäl att icke låtsa märke bordstudsaren, och gjorde en rörelse som om hon ämnade gå, då ho: liksom al en händelse fästade ögonen på toiletten och dervid utropade: Är det ej heanes nåds klocka som lig ger der?? Utan att afvakta svar härpå gick hon fram till tojleiten för att få ve a huru långt tiden var framskriden på dagen. ty Se A. B. n:r 19, 21—23, 25-27, 29, 30; 32 (B3, 54, 36 37. 40, 1B), 43. 46, 47, 48! (B) 52-55, 57-59, 61. 63, 63, 68, 70, 72, 74, 76, 77 (B), 30 82, BL, B6—88, 91, 96—98, 100, 103, 105, 103, 100, 112, 113 och 115.