Aftonbladet – 22 maj 1863, sida 3

:3:dje Zuavregementet utgjorde feserven tterligare 2 bataljoner utgjorde tranche bevakningen. Jag anförtrodde åt general PaZaine ledningen af denna vigtiga opära. tion. Klockan 4 öpptade alla våra ba terier den bätftigaste eld mot fängelsebyggfadet invid klostret San Xavier; h utgjorde positiontis sta e purkt, fö fullända ytterverkens förstöring. Ileckan5 tipphörde elden; och general Eazsine, plos cerad i fjetdå parallelen, gaf ignalen. Ro: pen: 4Letve kejsaren!? begvarsde den, och första stormkolonnen, lemnande trantnöerna, stöftede i språngmar h mot San Xaviers utsprång, klättrade kb tupp på densamma och trängde med oemotståndlig Mraft in i verket. Fienden blef ett ögonblick öfvetfaskad; men inom några minuter föll ett regn af kulor från de krenelerade murarne, från terrasserna, portarne, fönstren och klock tornen på de stormande. BSamidigt härmed demaskerade mexikanärne eit bakom barrikader doldt batteri; med detta förenäde sig elden från ett fältbatteri, uppstäldt framför Fort Carmen, och från alla befästade hus i grannskapet af anfallspunkten. Men ifigenting förmådde hämma våra soldater. Andra stofmkolonnen följde tätt efter den första, och snart inträfigde begge i fängelset. Garnisonen, bestående af omkring 700 ihan, försökte motstånd. För första gången fingo mexikanarne känna spetsarne af våra bajonetter; Pe måste vika för det våldsamma angreppel. Striden fortgick från våning till våning, från rum till rum. Några lyckades fly; många stupade, resten tilltängatogs. Bland de vid detta tillfälle stupade fran ska officerare voro general de Laumidre och en ingeniörkapten med svenskt namn Ekendorf. Efter San Xaviers fall kämpade man den 30 och 31 Mars samt den 1 April på gatorpa och i husen. Natten till den I April. lyckades fransmännen taga den hustjvadrat, i hvilken klostret Guadalapita ligger, och da-: gen derpå flera husqvadrater, så att de hade raititrängt till medelpunkten af staden. Melan hvarje husqvadrat Nate de måst göra löpgrafvar; flera hus sprängdes medelst mi nor; den uthungrade och icke särdeles väl beväpnade besättuingen försvarade sig, un derstödd af invånarne, tned raseri. Forey hade underrättat invånarne, att de foga oantastade aflägsna sig med qvinnor och barn från krigsteatera; Pueblas borgerskap afslog i tacksamma ordalag anbudet, med den karakteristiska förklariog, att befolkninsen är van att se strider på sina gator. — Sednare underrättelser, som kommit Courrier des Etats Unis och France tillhanda, meddeia, att gatustriden oafbrutet fortgått från den 1 till och med den 7 April, då fransmännen hade bemäktigat sig Piaza de Armas, den till en fästning förvandlade kajedralkyrkan och flera qvarter. Sin förlust under dessa sista sex dagar uppskatta ransmännen, troligtvis alltför lågt, till 600 man. Mexikanarne hade barikaderat alla zator, hus efter hus måste formligen stornas, eller sappörerna öppnade murarne mellan dem och banade på detta sätt vig ör trupperna ur det ena och i det andra. Ännu vid de sednaste underrättelsernas afsång var icke hela staden i fransmännens våld, och Ortega gjorde icke min af att vilja kapitulera. 500 man kavalleri, som tillhörde besättningen, hade under befäl af öfverste Carb:jal gjort ett utfall och lycals slå sig igenom de belägrande, för att rena sig med general Comonfort, som på gen mellan Puebla och hufvudstaden skärnytslade med Berthiers armåkår. Fråna Frankrike sändes 3000 mans för ing till Mexiko.