ende å de internationella tullbestämmelrna, hvilka resolutioner formulerats af ett särskildt utskott och hade följande lydelse: Mötet uttrycker som sin önskan att ett för de skandinaviska länderna gynsamt tullsystem bör byggas på följande grunder: T:o att tull-lagstiftningen bör ordnas endast med hänsyn till statsinkomsterna, ej till skydd för näringarne; 2:0 att de första lifsförnödenheterna och i allmänhet råprodukter, såvidt möjligt kan ske, göras tullfria, samt 3:o att de särskilda länderna må vidtaga sådana åtgärder, hvilka förhindra oloflig handel dem emellan, hvarvid särskild uppmärksamhet borde fästas vid den i Danmark rådande drawback å bränvin. 4:0 att sådana åtgärder må vidtagas, att sjörten, särdeles den regelmessiga, som utgör en vigtig kommunikationsanstalt mellan en eller lera orter i de tre länderna, må ställas lika med inrikes sjöfart. . : I aniedamg af sista tillägget i tredje monentet uppstod en ganska längvarig diskus-ion, hvilken öppnades af Konsul A. Hage, som ansåg en förebråelse leri vara utkastad mot Danmark, en beskyllan utt detta land ej vore nog uppmärksamt på bränvinsutförseln till Sverge, hvarföre han yrkade att detta tillägg borde utgå. Hr ballerstedt uttalade sin förhoppning om tt man snart måtte komma till verkställighet af beslut i enlighet med mötets uttryckta åsigter, och dervid beklagade han, att denna resolution fått en sådan lydelse som nu, hvarigenom man undanskjutit ett fö slag, som dock skulle satt sronan på verket af mötets förhandlingar, nemigen antagandet af en ftullförening mellan de tre skandinaviska länderna. En sådan vore visserligen en framtidstanke, men en praktisk framtidstanke. Stora svårigheter resa sig visserligen för dess genomförande, men våra resolutioner eda dock dit, hvarföre då hålla på ordet, hvarre ej rent uttala att man önskar en skandivatullförening? Till det inre, osynliga band kap och förtroende, som förenar de skanaviska folken, borde vi äfven lägga ett yttre ch synligt, hvilket skulle omsluta oss alla. Taaren hemställde derföre att man borde ändra ingressen till följande lydelse: Att eit för de skandinaviska länderna genensamt system borde, för att rödja vägen ör en blifvasde skandinavisk tuliförening, vegas på följande grunder ete.? Hr C. Plong ansåg denna fråga vara för stor itt behandlas i mötets sista timma. Vi äro nu vå den praktiska vägen för att lösa densamma, sch denna väg böra vi stadigt fortsätta utan att lervid ännu uttala ordet. Friherre Hamilton ville, oaktadt han i minst i5 år varit särdeles varm för bildandet af en ullförening inom de skandinaviska länderna, ,vilket han ansett bäst skulle leda till ett statssrbund, dock instämma med hr Ploug deruti, stt det ännu ej vore i sin ordning att uttala oriet. Detta skulle skrämma mera än detaljerna resolutionerna. När frukten är mogen faller den nog af sig sjelf. Konsul Hage instämde äfven med hr Ploug i lenna fråga samt vidhöll sin förra åsigt angånde uttrycket om drawbacken. Landshöfdingen Bennich ville visst ej hålla Jå tillägget i resolutionens tredje moment, men såpekade att det nu existerande förhållandet våde vore skadligt för Danmark och förnärnande för Sverge. Sedt ur finansiel synpunkt nnebure det visserligen ej några vådor hvarcen för ena e!ler andra riket, men det vållade n ohelsosam demoralisation. Smugglingen till sverge afsåge visserligen hufvudsakligast bränin såsom den mest vinstgifvande, men den ena -rtikeln droge den andra med sig. Det syntes alaren ej vara farligt att rent öppet i detta fall till våra vänner uttala våra bekymmer, just emelan de vore våra goda vänner, hvilka ej känna sig -årade af sanningen. Skulle dock mötet anse att nomentets första del försig klart uttryckte hvad aan åsyftade, så skulle talaren ej hafva något mot att tillägget borttoges. Hr Hedlund hemställde till hr Lallerstedt att -j insistera på sitt förslag om ändring afingresen, samt instämde med hr Hage om borttaande af 3 momentets. sednare del. Det kunde vända att saken ej blefve så likgiltigt upptagen rån danska sidan) och försigtigheten bjuder att nan icke framkommer med för stora anspråk. Redaktör Bille motsatte sig hr Hage. Bestred tt i resolutionens uttryck funnes något hvaraf anskarne behöfde taga anstöt. Uttrycket vore ullkomligt i sin ordning och på sin plats; hvaren i tanken eller uttrycket funnes något såande. Han förundrade sig öfver att hr Ploug wm skydde att taga steget fulit ut för tillämpaniet af ideer, för hvilka han så länge och så varmt stridt. Icke blott frihandelsiderna, utan fven hela vår utveckling i såväl industrielt som ndra förhållanden kräfver att skrankorna helt sch hållet borttagas. När sådana stater, som de tyska tullförbundet, kunna förena sig om en ullförening, ansåg han att icke något borde sunna hindra de skandinaviska folken från att öra detsamma. Talaren hade visserligen hört ägas, att i Norge stora svårigheter skulle uppesa sig mot intörandet af ett sådant system; aen kunde Norge ingå på antagandet af resoluionens 3 första momenter, så kunde det också ogå på tullföreningssystemet, och kunde det ej intaga detta, så kunde det ej sluta sig till reolutionen. Man borde ej bäfva för att uttala det, utan verkligen gifva tillkänna hvad som fört oss tillsammans. Lektor Blomstrand yrkade att sektionens reolutior oförändradt måtte blifva antagen. Grosshandlar Melchior medgaf visserligen att oeningen till en tullförening kunde ligga i resoutioren, men man behöfde ej derföre utsäga :amnet och derigenom på något sätt binda sig. ivad uttrycket om drawbacken vidkom, trodde j talaren att det fallit någon dansk in att taga instöt af detsamma. Det vore tör öfrigt icke len danska drawbacken som vållade bränvinssmugglingen i Skåne; den höga bränvinsskatten Sverge vore skulden dertill, Detta oaktadt vorde dock. alltid danska regeringen söka att vindra oloflig handel, som alltid demoraliserar. Hr Wern förklarade det ingalunda vara me: lingen att genom dessa bestämmelser söka ins verka på danska regeringen. Det står ej alls i nomentet taladt om, att drawbacken skulle uppväfvas, Ville lemna oafgjordt huruvida det vore en höga bränvinsskatten i: Sverge eller drawvacken i Danmark, som vållade bränvinssmuglinen; ett faktum vore att sådan egde rum. Ön? kade derföre att resolutionen måtte bibehållas, jelst man inom sektionen ej antagit ett der väckt örslag, att bränvin, som i öppen båt utskeppas rån Danmark, ej skulle åtnjuta drawback. — Ivad en tullförening vidkommer, vore en sådan j eftersträfvansvärd. Det vore bättre att sträfva ör att så snart som möjligt få en fullständig Ifrehet länderna emellan. Kendidaten Friedrichsen yttrade sig i ett armt föredreg mot en tuliförening; som god kandinay skulle man endast önska verkliga föreingsband mellan de skandinaviska länderna: Grosshandlaren Muren ansåg ej en tullföreing för närvarande kunna införas. Sådant vore 1 och med skadligt innan man förut inom varje land företagit de nödvändiga ändringarne tullförhållandena. — Drawback vore något som orde borttagas. I Sverge existerade den visligen till namnet för socker och bomullsväfs ader, men tillämpades aldrig. Talaren hade id riksdagen alltid motsatt sig densamma, då an ansett att industrienp sjelf bör söka sig sin ig, den går då sundast framåt. (Talaren begagnade tillfället att rätta ett rerat af hans yttranden i måndags inom tredje ktionen. Han hade nemligen aldrig yttrat :