Skandinaviska nationalekonomiska mötet i Göteborg. Onsdagen den 20 Maj. Andra Sektionen afslutade under en kortare öfverläggning på f. m. sina förhandlingar med antagande af ett af kapten Gestrin väckt förslag om antagande i de tre rikena af en gemensam tidberäkning för jernvägar, post och tele: grafer. Denna tid skulle bestämmas efter Köpenhamns meridian, hvilken redan är antagen för de tre rikenas telegrafväsende. Sektionen beslöt tillstyrka detta förslags antagande, med det at friherre Hugo Hamilton föreslagna tillägget, att ifrågavarande tid älven mätte blifva antagen till fatalietid för domstolar och alla publika förhandlingar. Tredje sektionen. . Sedan dagens sammankomst biifvit öppnad, begärdes ordet af: Man har uttalat de mest frisinnade åsigter rörande handeln och förkastat alla band som trycka denna, men äfven penningen är en handelsvara och talaren föreslog derföre att mötet måtte uttala en önskan om räntans fullkomliga frigörande. Skulle någon anse inskränk. ning i räntans frihet nödvändig, anhöll talaren att få bemöta de invändningar som möjligen kunde göras. På Ordförandens förfrågan till ledamöterna angående denna hemställan, besvarades den enhälligt med nej. Kammarråd Christensen beskref de svårigheter, som i Sverge resa siz mot främlingar fö: förvärfvande af jordegendom. Talaren hade erfarit att svenska lagutskottet åsyftar att söka få de skiljaktigheter häfna, som finnas emel lan svenska lagstiftningen och den dansk-norsk: rörande egendoms öfverlåtande och pantväsend: och menar att samtliga mötet är enigt att uttrycka sin glädje häröfver. Sverge har intresse af en sådan förändring, då derigenom mera penningar såväl genom köp som lån skulle komma att inflyta i landet. Grefve Sparre meddelade att de hufvudsakligaste svårigheter, som i denna fråga förefunnits, redan blifvit häfna. En af dessa var myndling företrädesrätt till första inteckningen i förmyn dares egendom. Vilkoret för borttagande af denna företrädesrätt var att på annat sätt bereda myndaling säkerhet Man hade ej velat lägga förmyn darerätten i domaremaktens händer, men nu har denna rätt lemnats till kommunalstyrelserna, hvi! ket först kunnat ske när sådana bildats; äfven i andra afseenden har man vidtagit åtgärder at för främlingar lätta förvärfvandet af jordegendon i Sverge och hoppades talaren att realsäkerheter derlgenor ingalunda komme att lida. Hr Brodtkorb yttrade sig angående de svårig heter man har i Norge att komma i kännedon af den svenska litteraturens alster. Såsom bevi: derpå anförde talaren att han i Oktober frår Sverge begärt Geijers arbeten och att dessa först i April följande året kommit honom till handa. Talaren uppmanade derföre mötet att söka un danrödja hindren för den ömsesidiga spridninger af litteraturens alster. Grefve Sparre ansåg felet ej helt och hålle: ligga hos bokhandlarne utan åtminstone till lik: stor del hos den läsande allmänheten; ty on denna köper, säljer nog bokhandlaren. Lättade kommunikationer komma säkerligen att medföra ökad bokspridning. Notarien Ljungberg ansåg hufvudfelet ligg: i felande kommunikationer. Det finnes ing: köplust i Sverge för norska och danska arbeten. Han önskade att för spridande af kännedom on brödrarikenas litteratur hrr publicister skulle sina resp. tidningar egna mera uppmärksamhe å densamma och t. ex. en gång i månaden meddela åtminstone förteckning öfver de nyaste litterära alstren i grannrikena. Baron flamilton begärde ordet, mindre fö; bokhandeln än för rättigheten att trycka och in föra böcker från de 3:ne länderna. I händels: svenska böcker trycktes i Danmark vore de b: lagda med hög införseltull i Sverge. Önskad: att mött skulle förena sig i den önskan att re geringarne i de tre länderna måtte upphäfva all: band i detta afseende på litteraturens alster. Redaktör Ploug ansåg i likhet med notarier Ljungberg att felet ligger i de dåliga kommuni kationerna, särdeles under vintern. Man kan Danmark lättare få en fransysk eller tysk bol än en svensk. I Danmark har man åtminston: gjort en början till ett närmande. I Köpenham finnes åtminstone en skandinavisk bokhandei Äfven öfverenskommelse om upptagandet i d. respektive ländernas tidningar af gemensamm; annonser kan anses; såsom början till ett när mande. Magister Hedlund fann felet till stor del ligg: hos skriftställarne och ej hos publiken. Om d: förra producerade mera värderika arbeten skull: det nog finnas köpare. Inom vår litteratur spe lar öfversättningar för närvarande en hufvndrol och dessa läser t. ex. en dansk hellre på sitt modersmål än på svenska. Det vore en lycka en gemensam skandinavisk litteratur kunde bil das, — emedan derigenom en större krets af Jä sare kunde vinnas. Genom ett systematiskt dis tributionssystem, ant som i Tyskland, skull äfven en större spriåning åstadkommas. Ansa, ej att mötet borde uttala någon resolution i denn: fråga, då en förändring i detta fall endast småningom kunde ske. Instämde med hr Ploug. Lektor Blomstrand. Alla hinder borde un danrödjas, som lågo i vägen för bildandet af ev skandinavisk litteratur. Om de olika skandina viska språken ej egentligen utgjorde föremål för studium borde de dock ej helt och hållet förbi ses vid undervisningen. Genom närmande i dett: hänseende skulle ej allenast ett större utan äfven ett rikare språk vinnas. Mag. Scbhlman ville för ingen del fritaga pu bliciteten för väsendtliga brister i detta liksom i många andra fall. Men billigheten fordrade doch att erkänna, det bristfälligheterna i bokhandels förbindelserna innebure stora hinder för de pu blicister, som önskade arbeta för en större lit terär gemenskap mellan de trenne länderna; ty det vore vanligen lika svårt för publicisterna son för allmänheten att bekomma böcker från grann länderna. Isynnerhet i fråga om förbindelserna mellan Stockholm och Kristiania vore förhållan et verkligen abderitiskt. Dessa missförhållan en skola dock otvifvelaktigt blifva afhjelpta nä: jemvägskommunikationerna fullständigt komm: till stånd; men ett väsendtligt hinder för sprid ningen af dansk och norsk litteratur i Svergt qvarstår likväl, och det är de danska och norska böckernas dyrhet, hvartill någon naturlig grund icke förefinnes, ty om man invänder att den bokköpande publiken i Danmark och Norge är min dre, så torde det väsendtligen bero deraf, att man håller böckerna så dyrt, att en större spridning och afsättning derigenom förhindras. Hr Twethe instämde med den föregående ta laren. Etatsrådet Fler ansåg hufvudvilkoren för bokspridningen i de tre nordiska rikena vara aft nan i hvart och ett af dem grundligt lärde sig sitt eget modersmål. Detta skulle, då de ve skandinaviska språken blott äro att betrakta sisom tre grenar af samma stam, leda till ett rert nordiskt språk. Hr Brodtkorb upplyste, att i Norge svenska språket i åtskilliga svenska fter, t. ex. Berlins naturlära, vunnit stor spridning. Hr Alm anförde exempel på till hvilken hög rad distributio bef dra s ridningen af