då. P5, Sv ITCUNINRAER al ucpallecelrda UCH disciplinärmakten skall förflyttes från presidentsiolen till ministerbänkea! Ministrarne förklarade rent ut, at! eå länge den af dem i anspråk tagna rättigheten icke erkändes af kammaren, skulle de ej visa sig der. Denna skrifvelse, som förtjenar förvaras såsom ett mönster af byzantinsk logik och junkerligt byråkratiskt öfvermod i de konstitutionella annalerna, kom representantkammaren tillhanda den 12 d:s. Den känsköts ti:l arbetsordningsutskottet, hvilket efter en kort diskussion och sedan en stor mängd prejudikat blifvit anförda på att de förra ministörerna, äfven den Manteuffelska, ja till och med general von Roon sjelf, erkänt presidentens rättighet att afbryta, beslöt föreslå: 1:o att presidenten i kraft at den honom ensam tillkommande rättigheten att leda förhandlingarne och upprätthålla ordningen i kammaten — artikein 78 i författningsurkunden. 11 i arbetsordningen — eger afbryta hvilken talare som helst — äfven ministrar ne och deras representanter; 2:0 att ministrarnes gruadlagsenliga rättighet att när som helst yttra sig icke lider nå got intrång genom ett dylikt afbrytande; 3:0 alt det deremot är grundlagsstridigt att ministrarne göra sin närvaro i kammaren godtyckligt beroende af förbehåll, samt 4:0 att kammaren följaktligen icke fioner sig föraniåten att gå in på den i kungliga statsministerens skrifvelse af den 11 d:s uttalade begäran. Dessa resolutioner antogos i andra kammarens plenum den 15 d:s med 195 röster mot 20 junkrar och katoliker. Derjemte beslöt kammaren, på representanten Forchenbecks förslag, med 167 1öster mot 128, att på grund af artikeln 60 i författningen begära krigsministerns närvaro vid den i dag måndag på kammarens föredragningslista sående debatten öfver militärlagen. Man tog de sista dagarne för gifvet, att ministrarne icke skulle gifva efter och icke infinna sig. Jag hoppas i ett Postscriptum kunna meddela er utgången af dagens plenum och kammarens beslut. Emellertid antager man allmänt, att ministåren ej blott skall med ett nytt grundlagsbrott upplösa kamrarne, innan ännu budgetdiskussionen är slut, utan äfven att genomgripande åtgärder mot vallriheten, mot ka en och mot församlingsrätten tillstunda. inligt mångfaldiga tecken komma vi snart åter till en oktrojeringarnes tid. — Artikeln 63 i författningen lyder: ?Blott i det fall att upprätthållandet af den allmänna säkerheten cdller undanrödjandet afen ovanlig nöd oundgängligen kräfver det, kunna, så framt landt dagens båda kamrer icke äro församlade, på hela stateministerens ansvarighet, förordningar, som icke strida mot författningen, utfärdas med laga kraft. Men dessa skola vid landtdagens båda kamrars nästa sammankomst genast framläggas till antagande.? Det är uppenbart att ingen enda af alla de i denna artikel anförda vilkor, på hvilka en förordning enligt författningen provisoriskt kan oktrojeras, under nuvarande förhållanden förefinnes. Den oifentliga säkerheten hotas ingenstädes. En trängande nöd finnes ej; dessutom äro kamrerne församlade, och det är ett uppenbart hån att först tillsluta och upplösa dem, för att åstadkom ma det erforderliga vilkoret af kamrarnes frånvaro för oktrojeringen. Oktrojeringarne skola enligt de inom den politiska verlden gängse ryktena försvåra inträdet i kammaren för de uppstudsiga embetsmännen, åter införa verningarne och indragningarne för pressen samt betydligt inskränka församlingsrätten, förnämligast med afseende å de i höst tillämnade valen. Jag åtnöjer mig i dag med alt antyda för er de allmänt hysta farbågorna. Man skall snart erhålla upplysning härutinnan. Men så mycket är säkert, att hr v. Bismarck vill stänga kamrarne, företrädesvis derföre alt deras pärvaro är öfvermåttan besväriig vid den tilltagande utländska forvecklingen. Han må huru mycket som helst öfverhopa representanternau med smädelser, eå är dock talarestolen Jikasom ett ondt, samvete, som man öfverröstar, men ej kan helt och hållet bringa till tystnad. Postscriptum. Ministören har gifvit ett und. vikande svar. Dess brefidag till presidenten fordrar en förklaring, att presidenten icke har någon disciplipärmakt öfver ministrarne. Dessförinnan skola ministrarne icke åter infinna sig i kamrarne. Denna fråga är alldeles icke å bane, emedan vicepresidenten icke afbröt krigsministern för att återkalla honom till ordningen, utan för att rättfärdiga sig, för det han ej återkallat den föregående talaren till ordning. Ministeren tvingar nu fram denna fråga, för att vinna tid och fritaga sig fråa den löjligheten, att ett slags statsstreck skall bli följden, derföre att en vicepresident afbrutit ministern för att göra en anmärkning å tjenstens vägnar. Men det är blott undanflykter. Kammaren gaf det enda svar på ministerens bref, som var möjligt: hon förklarade enhälligt, att hon ingenting hade att tillägga till resolutionen af den 15 d:s. Genom ettytterligare, af de moderat liberala förgätves bekämpadt beslut, sjournerade hon tills vidare debatten i militärfrågan och uppsatte på nästa föredragningslista diskussionen om en adress till kronan. Adråssutskottet sammanträder i afton och hoppas då hinna få berättelsen färdig. Diskussionen om adressen förekommer i öfvermorgon onsdag i kammaren; men det kan sättas i fråga, huruvida kammaren skall få tid dertill och om det icke derförinnan blir slut på sessionen. Till oktrojeringsryktena komma äfven andra. Man lär äfven ämna oktrojera en lag om krigstjensien. Men detta tarfvar dock bekräftelse. Kamrarne skola troligen ej längre vara tillsammans, då mitt nästa bref afoår efter Pin EL some a ÖREN mn sh Adeln samt presteoch borgarestånden ha i deg sysselsatt sig med bankoutskottets)k betänkande rörande bankens lånerörelse och?h yankovinstens användande. AF de vigf igare frågor, som i detta betänksnde vid. nd TA mn dA me I oå