Aftonbladet – 21 maj 1863, sida 3

tillny strafflag blifvit till rikeståndert expedieradt. — GÅRDAGENS, AFTONPLENUM. Bordeståndet Behandlingen af de uti tullbetänkandet föreslagna förändringar och tillägg fortgick till den punkt som afhandlar redskap, maskinerier och verktyg m. m., och gjordes derunder följande afvikelser från utskottets förslag: Böcker med inbundet rent eller linieradt papper draga enligt nu gällande tullbestämmelse en lika tull med papperet samt dessutom en tilläggningsafgift af 50 proc., hvilken utskottet föreslagit att nedsättas till 25 proc. Ståndet afslog likväl detta och beslöt bibehållande af nu gällande tullsats. I fråga om saltad sill hafva frih. Raab och riksdagsfullmäktigen Lönnberg motionerat tullfrihet; men utskottet har deremot förordat qvarstående af nuvarande tull. Paul Andersson, C. A. Larsson, Jonas Andersson, Sven Nilsson, Gross, Uhr, Hedström, Aug. Andersson, Olof Nilsson, Falk och Heurlin yrkade tullfrihet å sillen, såsom varande en nödvändighetsartikel, synnerligast för den fattigare befolkningen. Medin, Gustaf Johansson, Jöns Persson, Henrik Hansson och Johannis Nilsson m. fl. ville deremot bifall till utskottets förslag Såsom argu menter från denna sida anfördes särskildt af Medin, att då ståndet, att döma efter förmiddaens diskussion, har för afsigt bestämma tull å ladugårdsprodukter borde man för konseqvensens skull äfven bibehålla silltullen, emedan den ena lifsförnödenheten bör beskattas lika väl som den andra. Derjemte anmärkte talaren att då Norge icke vill medgifva fri införsel å spanmål böra vi heller icke borttaga silltullen; ty dermed skulle vi enligt talarens förmenande göra norrmännen en present. oC. A. Larsson vederlade dessa satser under yttrande att förevarande fråga saknar allt sam manhang med den om ladugårdsprodukter, emedan dessa produceras inom landet, då sillen deremot införes från Norge. Talaren kunde icke inse att man gör norrmännen någon present med att befria oss sjelfva från en skatt. Dessutom vore det ovärdigt att vilja hämnas på en nation, synnerligast en som visat sig förtjent af en annan känsla än hämndens. Slutligen erinrade talaren om att adel, prester och borgare troligen icke lefva af sill, utan att densamma till största delen förbrukas af alimogen, och hvad skäl bon deståndet sålunda eger att förorda silltullen kunde talaren ej förstå. Gross, hvilken i öfrigt var af samma åsigt som föregående talare, invände härvid att C. A. Larsson misstagit sig i fråga om sillens användande af de öfriga stånden; ty dessa sednare förbruka säkerligen mera sillsalat än bondeståndet. Vid voteringen segrade förslaget om tullfri införsel med 33 röster mot 32. . Af utskottet föreslagna nedsättningar å färger och färgningsämnen, garn, sulläder, pelsverk, orgelverk, grytor, pannor och kittlar af jern, läderarhbeten och mattor af strå underkändes af ståndet, och beslöts tfven i dessa fall bibehållande af den gamla tulltaxan. I fråga om nedsättning af krukmakeriarbeten, från 3 till 1 öre pr skårpund, yttrade Tjernlund från Westernorrlands län, att vi hafva så tillräckligt med krukor att tullen å desamma ej borde nedsättas. . Med gillande af Tjernlunds åsigt afslog ståndet jemväl derna nedsättning. — Af utskottet föreslagna nedsättningar å tullen å koeffyrer och ljus afslogos, tå tillvida att ståndet i dessa delar biföll de något högre tullsatser som kommerskollegium och generaltu!lstyrelsen tillstyrkt. Pland de föreslagna förändringar hvilka af ståndet biföllos kan med skäl nedsättningen å kläder från 100 till 50 proc. utöfver tullen å det tyg hvaraf de äro förfärdigade, anses såsom den vigtigaste. E Gustaf Johansson frin Kronobergs län, näst Medin den ifrigaste förfäktaren af höga tullsatser, motsatte sig äfven denna, liksom de flesta andra liberalare förändringarne; men på kan, de af C. A. Larsson, som framhöll fördelen af att få en minskning i det nu florerande smuggleriet af klädespersedlar, bifölls punkten.