I dast kunde vinn , emedan den skandina Jenhetstanken derigenom skulle vakna till kla :I rare medvetenhet i folkens sinnen. etta var dock blott ett förslag som tal. ej visste huruvida det vore praktiskt. 1 Härpå bppträdde expeditionsschefen Kjerulf. hvilken på ett särdeles klart och redigt sätt redogjorde för första sektionens verksamhet. Han I uttaiade för egen del den åsigt att steget borde Itagas fullt ut, de små förändringarne äro endast till skada; han liknade dem vid ett Babels torn, I såsom endast åstadkommande förvirring. Han lupprepade hvad han redan i sektionen på förmiddagen yrkat, att behandlingen af frågan om vigtenheten borde föregå den om myntet. Genom prof. Hansteens försorg hade öfverensstämmelse blifvit åvägabragt emellan tictska och danska pundet; danskarne hade sedermera vid: tagit förändring efter samma grunder som tyska systemet, och sedan den tiden hade olikhet existerat mellan N.rges och Danmarks vigtenhet. Slutade med att såsom myntenhet förorda franska francen indelad i 100 centimer. Hr Kjerulfs föredrag belönades med starka bravorop af I församlingen. i I Lektor Blomstrand fästade uppträrksamheten derpå att Sverge å sin specie förlorade 2 proe:t och ej vanii, såsom en föregående talare påstått. I Det kan tyckas vara hederligt, men ej ekonoI miskt att ha bättre mynt. Svenska sedelmyntet Åsiår ej i högre kurs derför att specien är bättre; I det är förunderligt att man myntat i så många är med förlust, onktadt svenska specien ej stätt ji högre kurs. Tal. gillade att specien skulle antagas såsom gemensamt gångbart mynt för de I trenne rikena, af rent skandinaviska skäl Då hindret är af natur att genast kunna undanrödjas, bör det resolveras att framgång önskas åt konsul Hages förslag. Om något nytt förslag borde ifrågakomma, ansåg tal. det franska systemet böra antagas; men det torde dröja länge innan man kan komma derhän, och man borde derföre ej nu absolut afgöra saken i denna riktning. Sedan England en gång antagit och g nomfört det franska systemet. då kunna vi b tänka på saken. Tal. förutsåg dock att hinder alltid skola komma att möta i praktiken. Redaktör Bille fann till sin förvåning att man redan kommit ifrån rådman Björcks förslag, hvilket dock varit gunstigt sedtsåväli Danmark som, efter hvad han hört, äfven i Sverge, och anslutit sig till det franska myntsystemet. Detta var så mycket underligare som det Björckska förslaget allmänt gillats, och betraktats såsom blifvande basis för mötets öfverläggningari denna fråga, af mötets danska medlemmar under fiärden från Köpenhamn, Det Björekska förslaget var äfven al art att lätt kunna vinna insteg i Danmark, hvars handelsförhållanden derigenom ej blefve störda, hvaremot ett så radikalt tilögagående som tvärt antagande af det hittills främmande franska systemet skulle menligt och störande inverka på en mängd förhållanden. För vinnandet af idealet, det stora hela, skuile man sålunda lätt kunna förlora delarne. Afrådde derföre från att genast vilja tillgripa det kosmopolitiska, utan hellre sträfva för en allt närmare och närmare anslutning mellan de nordiska staterna inbördes, i hvilket hänseende talaren äfven ville förorda konsul Hages förslag om att de respektive regeringarnes kassor skulle i uppbörden emottaga de olika staternas sedlar. Grosshandlaren Wallenberg försvarade sitt förslag om antagandet af francen såsom myntenhet. Då något nytt skall åvägabringas, är det lika svårt att genomföra i smått som i stort. Man bör ovilkorligen söka åstadkomma likhet igrunden för myntoch vigtsystemet. Talaren gjorde i största möjliga korthet en rekapitulation af sitt andragande vid förmiddagens sektion; trodde att mötet borde uppfatta sin ståndpunkt från den vidsträckta synpunkt att förena de internationella intressena. Då bör den franska grammen antagas till vigtenhet och myntet grunda sig derpå, hvilket skulle leda derhän att affärerna skulle 1 lättare för sig. Förändring i detta hänseende 1 Norden skulle snart leda till gemensamhet äfven i mellersta Europa. Magister Sohlman, som derefter erhöll ordet. yttrade att, då Finland efter långt arbete erhöll en myntenhet, hvilken dock ej ännu hunnit i prakuken antagas, stannade man vid en enhet, som man benämnde mark. Denna är lika med en franc och delad i 100 delar, benämnda penni. Och då detta fattiga land trots flera föregående myntförändringar och andra menligt inverkande förhålianden vågat taga steget fullt ut, böra vi ej tveka att göra detsamma, helst det möjligen en gång kan inträffa, att vi åter komma i närmare förhållande till samma iand. Hr Wcern trodde att de skandinaviska länder, som ej redan ega decimalsystemet, skulle göra klokt i att tillegna sig detsamma. Det har varit förvånande att se huru lätt man här i Sverge vant sig vid decimalsystemet. Visserligen har man anmärkt, att kanske få af de vid mötet församlade egde rätt god reda på huru mycket ten ref, en stång o.s.v. egentligen är. Men detta vore ej underligt, då få af de närvarande behöft att sätta sätta sig in i dessa saker. Sedan decimalsystemet blifvit infördt, skulle, efter hvad talaren trodde, det ej vara svårighet underkastadt att införa det metriska systemet. Justitiekanslern v. Koch ville upplysa om ett missförstånd. Talaren önskade ej ensamt en såndring af det svenska myntsystemet att det blefve lika med det danska och norska. Hr Björcks förslag hade vunnit sympati bland annat derföre att det närmade oss till det metriska. Det skulle nemligen enligt detta förslag gå 25 j gran silfver på myntenheten. Den skulle således bli lätt kommensurabel i gran. För öfrigt vore det önskligt att mötas på neutral grund — grammen. Att göra myntet sämre v.re emellertid j rådligt. Då den nuvarande myntenheten är lika med ?,s,. gram skulle det göra betydlig differens på stora summor, i fall man borttoge de tre hundradedelarne. Sverge egde statsskuld, stäld på lång betalning, ehuru lyckligtvis använd på produktiva ändamål, och hvarken vår I kredit ell:r vår ära tillåter oss att försämra vårt ynt, utan böra vi derföre, då vi vidtaga en förndring, göra denna så betydlig att en hvar blefve uppmärksam derpå. Han såg med glädje Norge och Danmark färdiga att taga steget fullt ut, och i samma stund han hör att riksförsamlingen i Danmark eller Norge antager francen till myntenhet är han beredd att föreslå detsamma i svenska riksförsamlingen. (Bravorop.) Hr Seblman anmärkte att frågan borde i sitt nuvarande skick remitteras till sektionen, för närmare formulerande af ordalagen i den resolution som af mötet borde fattas; hvaremot Hr Wallenberg invände att detta skulle inom sek ionen onödigtvis uppptaga en stor delaf den knappa tiden för öfverliiggningarne, och att sjelf: ordalagen kunde lämpligen bestämmas af ordförandena och sekreterarne. . Med godkännande häraf beslöt mötet på ordförandens proposition, alt sektionens förslag om franska francen å 5 gram Yy:delar silver och Vj,:del kopparsåsom den för Skandinavien lämpligaste myntenheten skulle af mötet godkännas. Hr Å. Hages af redaktör Bille understödda förslag, att mötet skulle uttala sig om önskligheten deraf, alt de särskilda ländernas klingande mynt i de öfriga ländernas offentliga kassor skulle såsom lagligt betalningsmedel emoltagas, samt all bankinrättningarne skulle mot lämpliga vilkor mottaga de öfriga ländernas sedelmyn:, blef remitteradt till 1:sta Å sektionen för närmare utrednin Vv let af medlemmari de: särskilda utskott, skulle behandla frågan om framtida förnyelse af detta skandinaviskt-ekonomiska möte, uppsköts till morgondagen.