Aftonbladet – 20 maj 1863, sida 2

— Till Dagligt Allehanda skrifves från Helsingfors den 13 Maj: Sistlidne fredag, då jag expedierade mitt sednaste bref, eller dagen efter det adressfrågan förevarit i konsistorium academicum, hade ryktet härom spridt sig inom studentkåren, och på grund af träftad öfverenskommelse hade kl. 7 e. m. öfver 200 studenter samlats för att besluta öfver en föreslagen opinionsyttripvg emot den inom konsistorium beramade förtroendeadressen. Med sällspord enighet beslöts att för hvarje fakultet särskildt utsedda deputerade skulle uppvakta professorerna inom hvar sin fakultet, samt söka att förmå dem afstå från den ifrågakomna förtroendeadressen gecom att försäkra dem om att de vid en så obefogad och feg åtgärd aldrig kunde påräkna medhåll och bitall från studentkårens sida. De flesta professorerna emottogo deputationerna med vänlighet och förtroende. Ett andantag härifrån utgjorde den nyutnämnde senatorn och finanschefen J. W. Snellman, hvilken förklarade att han såsom professor (han undanbad sig senatorstiteln) borde köra ut deputationen, som understod sig att oroa honom i hans eget hus, men sågom privatman ville han gå in på att bedja herrarne sitta ned och språka om saken. 5Senatorn, f. d. professorn yttrade som svar på deputationens anmärkning om det inför hela Europa vanhedrande i en förtroendeadress med sfseende på Rysslands politik i Polen, att det just icke borde betraktas såsom en opinion-yttring emot Polen, utan snarare emot de der svenskarne, som böra få veta alt vi äro nöjda med som vi ha det. Någon af deputationens medlemmar anmärkte härvid att ett sådant yttrande hvad studentkären beträffade, vore att beljuga sin egen öfvertygelse. Det är hemskt att tänka att konseqvenserna af Snellmans politiska system allaredan ledt honom derhän, att han icke drager i betänkande att belasta sitt folk med den everldliga skammen af en opinionsyttring i strid med hela Europas samvete, blott för att få gifva luft åt sit ur i linguistisk rationalitetsdoktrin gångna hat emot Sverge. Blund öfriga professorer må nämpas den nyutnämnde medicinalchefen F. v. Willebrand och astronomieprofessorn Kriger, hvilka snart sagdt visade deputationen på dörren. Förhållandet mellan den förstoämnde och medicine-studerande är mycket spändt. Allt detta tilldrog sig lördagen på morgonen och det med den påföljd att adressfrågan, som enligt förut fattadt beslut skulle samma dag åter förekomma i konsistorium, icke vi dare företogs till behandling. Till yttermera visso var hela etudentkåren under förmidda