oförmodadt och omringade huset. Siemienski och hans kamrater skyndade ut i trappan för alt möla de engripande, dem de änoge tillbakadrefvo med sina revolvrer och dödade ett stort antal; men ammunitionen tröt snart, och afväpnade föllo de alla vid ten blodtörstiga soldateskens upprepade anfall. Siemienskis död beklagas bittert. Han var en ung, modig man, på hvilken man knade mycket; hav kämpade tappert vid izeensk och Radzanow; en kula träffade bonom i bröstet och gick nästan midt igenom kroppen. Äterställd, skyndade han att återända till striden och skördades till allmän sorg af en förtidig död vid Kosymin. — kn annan korrespondens från distriktet Mlava till Posener Zeitung lemnar följande detaljer: Det var tre kompanier infanteri och 150 kossacker som, underrättade af den tyske kolonisten, kringrände herrgården och byn Kosymin. Betälhafvande officern för kossackerna, cn tscherkess, och hans soldatesk misshandlade till och med de liflösa kropparna af vära tre hjeltar med pikstygn och genom att trampa dem under fötterna. Efter att hafva tilifredsställt sitt raseri, ilade Idaterna till skogen lör att uppsöka insurgenterna, men som de sökte i orätt riktivg, så trällade de endast tre obeväpnade fredliga vandrare, dem de nedhöggo på stället. Under tiden hade officern installerat sig i en herrgård i grannskapet, der han for fram som en vilde och slutade med att tillegna sig godsherras ur. Från Warschau skrifves den 29 April: I går hade man befallt att på jernvägen fortkalfa en sqvadron af husarregementet i Grodno till förstärkning åt de ryska trupperna i Kujavie. Framkomne till jernbantionen, vägrade soldaterna att afgå till gfältet utan ett detachement infanteri, förlarande att de ejjest skulle krossas af insurgenterna vid första sammanträffandet. I trots af ofMceerarnes alla föreställningar att de måste lyda sina befälhafvares och furst Konsrantins order, vägrade de envist att uppstiga i vagaarna. Underhandlingarne äckte i 4 hela timmar och slutades med ankomsten af en 500 man stark infanteriafdelning; först nu kunde husarerna förmås att begitva sig å väg. Denna bändelse, till hvilken alla jernvägstjenetemännen voro vittoen, bevisar nogsamt frånvaron af all subordination bland de ryska trupperna och deras utomordentliga fruktan för dessa rebellband, som i de officiella telegrammerna alltid blifva elagna och sprängda. — Detta ar samma h rregemene, som ble! slaget f insurgenierna vid Budy Zabocowskinära arschau. Ino brefskrifvare till tidnipgen Czas meddelar följande dåd af kossackerna mot en värolös qviona: Vid färden öfver Wilkia, mellan Stokatka och Kowno, tilldrog sig följande. På en af de båda färjorna, bland en mängd andra passagerare, befunno sig 10 kossacker. Dessa funno behag i en ung och skön qviona och antastade henne med orutala galanterier. Qvinnan vädjade till de öfriges beskydd. Då dessa lade sig emellan tillgrepo kossackerna sina piskor, och under striden lyckades den unga qvinnan smyga sig undan och uppnå den andra färjan, som nyss lagt till vid stranden. Sedan kossackerna hade tillfredsställt sitt raseri på de vapenlösa passagerarne, märkte de sitt atfers flykt och skyndade att förlölja. Ankomne till den andra färjan, skiograde de passagerarne med hugg och slag och lade ut på floden, släpande med sig den olyckiga qvinnan, som förgäfves med höga rop bad om hjelp. På ljusa dagen, i äsynen af 200 menniskor, som hade skyndat ned till stranden, men som icke förmådde hbjelpa henne, börjades pu en förtviflad strid mellan denoa qvinna, som var maka och moder, och de ohyggliga vildarne, som frejdade den moskowitiska regeringen med ett aylt barbariskt mord. Detta skedde den 4 April kl. 6 jå e. m.? Samme brefskrifvare berättar äfven följande: ?Hr Z., ung och nygift godsegare 5 werst fiåa Kiejdany, angilves för att hafva till sig inbjudit iosurgenter. Trupper afsändas och krivgränna hans boning, officerarne inträda, men då de icke funno någon främmande der och af värden gästfritt inbjödos till souper, satte de sig til bords. Men plötsligt intränga i huset deras egna soldater, hota dem sjelfva och ropa, att de ieke kommit dt för att låta officerarne fraternisera med rebeller! Oaktadt officerarnes bemödanden att tygla dem, plundras och förhärjas huset, och hr Z., misshandllad af soldatesken, ltöres fången till Kiejdany.? Öfversten för trupperna i Kiejdany sammankallade judarnes förnämste och frågade dem hvarför de icke gåfvo trupperna underrättelser om insurgenterna, och tillhöll dem att framgent meddela sådana. Judarne svarade med en höflig men faet beslutsamhet, att de aldrig skola göra det och att öfversten får annorstädes söka de spioner han behöfver. I Wierzbotow stå 800 ryssar. De ifrigaste förlöljarne at de olycklige landsinbyggarne äro tyskarne från Kurland. Seceoer af mord, mordbrand och våld upprepas i hvarje stund; också minskas för hvarje dag antalet af liknöjde, och med hvarje dag växa insurgenternas led. Samogitien och Lithauen stå i sin tar under vapen — icke eldvapen, men förtviflans vapen; yxan och lien, förda af våra bönders kraftiga näfvar, hafva redan injagat stor skräck hos czarens vilda horder. Dessa äro endast tappra mot stackars qvinnor och värnlösa judar; liarnes rassel kommer dem att fy ur ledet, liksom de snart skola för alltid fly ur detta land, den olyckliga skådeplatsen för deras vilda barbarn,? ITALIEN. Uti Turin hade en nyligen utgifven flygskrift väckt ett ofantligt uppseende. Bkriften är författad af Nicodeme Bianchi och bär titeln: Grefve Cavour; utgifna och icke utgifna dokurmenter.? De handlingar som deruti offent ras hafva förnvämligast efseende på sialanska och neapolitanska expeditionerna år 1860. Af dem framstår eåsom otvi:velaktigt resultat, att Garibaldis företag ifvit af alla krafter understödt af Cavour, och ati: den sistnämnde, långtifrån att lägga hinder i vägen för Garibaldi på