Aftonbladet – 20 maj 1863, sida 2

uppbärare dessa ministrar aro. oSkulden tör alla följderna stannar på dem, som icke vilja se hvilka faror de bereda staten och konungadömet. ÖSTERRIKE. Regeringen har utfärdat en amnesti för alla personer från Siebenbärgen, som med anledning af händelserne åren 1848, 1849, 1851 och 1853 blifvit sakfällda för politiska förbrytelser eller törseelser. POLEN. Följande öfversigt 5fver händelserna i Polen meddelas från Krakau den 12 dennes: Den allt starkare bifvande insurrektionen i Lithauen och Samogitien, segrarne i wojwodskapet Kalisch, Czachowskis framgånga: i Sandomi ioranskis i Lublin samt slutligen te underrätielserna om resningen i Volhynien i trakten af Wlodzimierz Wotynski uppväga tillräckligt de vid detta krigföringssäit nödvändiga nederlag. som den tappre Young, Lelewel och insurgentskarorna i wojwodskapet Krakau lidit. I allmänhet tilltager resningen i omfång, beäpning och landtbefolkningens deltagande. För några dagar sedan utbasunade ett förmodligen moskovitiskt telegram, att Jezioranski och Czachowski blifvit fullkomligt prängda. Jezioranski, ungefär 750 man stark. höll två gånger ständ mot en betydlig öt vermakt, den 1 dennes vid Kolylanka, dev G vid Tepila. åda drabbningarne, ty så kunna de obestridligen kallas, stannade Jeranski såsom segrare på platsen, och en tigt tillförlitliga underrättelser förlorade rys sarna 500, polackarne omkring 150 man ji döda och sårade, hvilka dock genast ersat tes af betydliga förstärkningar. Czachowski, general en chef för Sandomirien, med cheferna för de särskilda afdelningarne Kononowicz, Grylinski och Lopacki, hvilken i det skog och bergiga Sandomirien finner en mycket god terräng för ett guerillakrig. drog sig efter flera lyckliga träfftning:r undan Czengerys öfvermakt och belioner si nu mellan chiwort och Gliniany. Hvs beträffar de i wojwodskapet Krakau sprängda afdelningarne, så får man ej förbise, att de, till större delen rekryterade ur spilrorna al Langiewiez kår, visserligen voro väl beväpnade, men innehöllo många demoralise rande elementer i sig, hvilka ej kunde hålla änd mot den i wojwodskapet Krakau my ket starka fiendens ölvermakt. Miniewskis kår, uppgående till 680 man, ankom till Podlesce, der den hade en lycklig förpost strid. Efter en ilmarseh genom de Olknsz a skogerne anfölls kåren vid Krzykawke af öfverlägsna stridskrafter. Mieniewskik stade ryssarne tillbaka; vid ett bajonettantall stujade den tappre garibaldianen Nullo. Knappt var striden slut, innan en ny afdelning anföll polackarne vid OChacktow och tvang dem till återtåg öfver de dervarande träsken, hvarvid mår.ga omkommo. Rumockis kär (400 man) kom till Wielkawies, der den genast mäste inlåta sig i strid med den från Skala och Michalowice antågande fienden. Efier en två timmars strid blef kå ren sprängd. Förlusterna å båda sidor voro. betydliga. Polackarne anföllos från två si dor. Öfver hufvud taget är ry:sarnes ställ ning i kretsen Krakau högst fördelaktig. De hålla små besättningar i Bendzin, Stawkow, Oikubz, Skal, Proszowice och Brzesko, som två och två framrycka mot alla nya kårer och i hvarje ögonblick kuna erhålla hjelp från Miechow. Från Kowno skrifves den 3 dennes om den norra skådeplatsen för dn polska resningen: Insurrektionen i grannlandet har sedan förra månaden mycket tilltagit såväl intensitet som i omfång. Under det att förut hela den norr om Eydtkuhnen-Wilnajernvägen belägna landsträckan, således norra elen af guvernementet Augustowo, hela Sa ogitien och Szamaitien före Langiewicz (vergång på österrikiskt område icke hade några insurgeniband att uppvisa, ha dessa efter nyssnämnda händelse, och isynnerhet efter den kejserliga amnestiens utlärdande, bildat och organiserat sig på ett ganska hoande sätt. Fyrkanten, som bildas af de ryska städerna Tauroggen och Szawle, Poniewitz och Wilkomierz, har i fem veckor itgjort skådeplatsen för de mest förbittrade och blodiga strider. Den betydligaste före 1 för ungefär 3 veckor sedan vid GÖCytovianie. Insurgenternas chef Cytowski stuade tillika med sina två ogifta systrar, som deltogo i striden, samt fem katolska prester, nsurgenterna förlorade öfver 200 man i döda ;ch sårade samt sin betydliga krigskassa, Några dagar derefter boritog en 500 man tark insurgentkår i staden Wilkomierz en ysk krigskassa, som uppick till mer än 20.000 rubel.t Om ryssarnes försök att förhindra de sed ranliga processionerna i Warschau d. 11—13 lennes berättas, att polismästaren sökte krämma erkebiskopen genom alt i storfurtens namn förklara, att han skulle l ta skjuta å de i processionen deltagande. Erbebikopen svarade, att han i sådant fall visser igen skulle inställa processionerna, emedan! an ej finge sätta de troendes lif på spel, I nen att ban skulle anmoda presterskapet att rån predikstolarne tillkännagifva inställan et af processionerna samt orsakerna dertill. rocessionerna blefto slutligen, såsom be ant är, tillåtna. Fill Krakautidningen OCzas skrifves: Vi nottaga den sorgliga underrättelsen om ett, ytt mord, begånget af moskowiterna i euernemenlet Plock, distriktet Mlawa, i Koymin. En halt mil från denna ort befann ig ett detachement om 100 man, samlodt; fF den unge Sewetin Siemienski (son till kalden Ludvig Siemienski i Krakau), knapast återtälld från sina blessyrer. Siemiensi begaf eig jemte Edmund Ojezanowski ch Jukob Witkowski (israelit, elev från en polska militärskolan i Genua) till herrärden i Kosymin; eo tysk kolonist under ittade derom moskowiierna. som hefunno