att behålla den just der det är qvinnan svåras att göra sin rätt gällande mot förtryck, hvare mot den kan upphäfvas, der sådant faller sig lättare. Hvad angår exemplet om qvinna, som varit gift, så vore det likväl icke skäl att hor ånyo kom i beroende ställning, sedan hon sjel varit husmoder. Talaren yrkade fortfarande af slag. Dr Sandberg ansåg inskränkning för ogif qvinna öfver 25 år ej afhjelpa olägenheterna a: nuvarande lagstadgande, emedan de flesta äk tenskap ingås mellan 15 och 25 år. Före nämnde ålder är således hjelpen vigtigare än efter densamma, hvarföre talaren på samma grund som riksarkivarien önskade återremiss. Biskop Millen delade föregående talares mening, och ville lika litet biträda utskottets hemställan att upphäfva giftomannarätten och göra dotter oberoende af föräldrarne, som helt och hållet afslå motionen. Skälen för hennes bibehållande under föräldrarnes ledning vore till räckligt och klart framställda, men att utsträcka hennes beroende så långt som nu är fallet, vore ej heller lämpligt, utan tvertom onaturligt att en giftvuxen qvinna skulle vara så beroende af aflägsna, kanske obekanta slägtingar, att hon ej är sjelfständig i fråga om äktenskap. Så strängt stadgande finnes ingenstädes, hvarför talaren yrkade återremiss i den syftning att giftomannarätten må upphäfvas utom för föräldrar, faroch morföräldrar. Kyrkoherden Ternström fann saken befinna sig i ett så outredt skick, att den ej kunde demnas på denna punkt; ville ej tala omden Eyrkorättsliga eler moraliska, utan om den förmella sidan at saken och der slogo inkonseqvenserna talaren för hufvudet. Den första bildas af det gamla beslutet om qvinnans myndighet vid 25 år, hvaraf följer att hon skulle vara sin egen giftoman. Men hvad blir då af åren mellan: 15 och 25? Jo, der bibehålles status qvo. Den andra uppstår af samma ålder då qvinnan blir ställd i olika kategorier. Den tredje består deri, att giftomannarätten skulle upphöra, men 6 kap. 1 S Giftermålsbalken ändock ega gällande kraft, emedan det ena neutraliserar det andra; och slutligen måste det finnas en gräns om giftomannarätten inskränkes till föräldrar eller ascendenter. Med anledning häraf yrkade talaren återremiss i samma syfte som biskop Millen. Prosten Lundholm önskade också återremiss, anseende en inskränkning i giftomannarätten högeligen behöflig. Doktor Wensjoe förklarade att hans afslag grundade sig på öfvertygelsen att en återremiss vore ändamålslös, men om något dermed kunde vinnas hade talaren ingenting deremot helst det knappt fanns någon som ej medgifvit modifikaioner i lagens nuvarande stadganden. Sedan derefter riksarkivarien Nordström erinrat, att en remiss åtminstone skulle bevisa att ståndet förstår att bedöma frågans stora vigt för amiljelifvet eller i värsta fall, att ståndet åtmintone följer med sin tid och ej ger ett torrt afslag anställdes votering då betänkandet återrenitterades med 39 röster mot 8 för afslag. kosan