Kis ey 3, e t r ev rv i j i (Slut fr. gårdagsbladet.) Professor Carlsson ansåg att familjens helg ej beror på giftomannarätten, som leder sitt ur sprang från den tid, då-familjen utgjorde e1 slags statsmakt, ett helt för sig. Då förefann ett behof för familjen att. hålla ihop, och deri form fingo dess manliga medlemmar detta in flytande på de qvinliga. Men äktenskapets sed liga betydelse hvilar på begreppet af frivilli het, som lagen bör värna; och något juridisk band på den mogna qvinnans val af make bö ej finnas, så vida det ej består i yttre, tillfällig: hinder; då juridiken ingriper, är den inre kär nan förlorad. I England, der detta band ej exi sterar, är likväl familjelifvet starkast och sed ligheten störst. Andra länders lagar ålägga qvinnan att höra slägtingars råd, men stadga olika ålder för tvånget att lyda. Detta är jus hvad som här begäres, eller att qvinnan vid 25 år må anses mogen att sjelf besluta öfver sin framtid. Man har klandrat att denna makt bi: behållits för föräldrar, men motsatsen skulle ock blifvit klandrad. Giftomannarätten utöfvas vanligen blott af ekonomiska skäl; således skulle talaren helst bifalla betänkandet, emedan talaren vore öfvertygad att föräldrars råd under normala familjförhållanden förmår tillräckligt öfver den unga qvinnan, men stannade vid begäran om återremiss, eftersom ståndet ej ville bifalla. Domprosten Sandberg visste ej hvarföre den ärade representanten för vetenskapsakademien, om han ej varit så snar att i detta som andra fall bruka kritikens gissel, vändt sig just mot talarens person, helst resultaten af deras resonnemang vore lika. Hvad angick den moderation, förra riksdagens Isgutskott skulle visat, upplyste talaren att dess första förslag åsyftade att bibehålla status qvo. Reprensentanten för vetenskapsakademien yrkade då återremiss i samma syfte som nu, och följden blef ett förslag lika med det förevarande, som han afslog. Talaren visste för öfrigt rätt väl, att de af honom anförda länders lagar ej medgifva en så vdsträckt giftomannarätt, som vår lag; men hade underlåtit säga, att föräldrarnes makt enligt franska lagen är blott suspensiv, så att mö efter viss tid kan gifta sig mot deras vilja, emedan talaren ansett tillräckligt visa att giftomannaskapet finnes der. Vidhöll yrkande om afslag, icke at motvilja att medgifva inskränkning, utan emedan remiss vore utan ändamål. DPomprosten Björling påpekade att det vore lika inkonseqvent, om gvinnan skulle i fråga om äktenskap stå under slägtingars myndighet till 25 år, men derefter under föräldrarnes, i fall dessa lefva, men eljest vara myndig sjelf. Prosten Landgren hade ej mycket att tillägga, sedan föregående talare yrkat giftomannarättens inskränkning till töräldrar eller ascendenter; lagens nuvarande stadgande har förlorat sin betydelse; det befordrar ej laglydnad, utan väcker tvärtom förtrytelse mot lagen. Önskade återremiss, emedan dermed ståndets åsigt om gaken bättre uttrycktes än med ett rent afslag. Riksarkivarien Nordström hade ock någon erfarenhet af hvad det vill säga att nödgasuppskjuta ett giftermål derföre att giftomannen vore tillfinnandes på afiägsen ort eller kanske i annan verldsdel; ansåg att sådana sidor af giftomannarättens utöfning böra göra intryck på den som skiljer mellan det formella i saken och dess kärna; ville ej vidare gå in på frågan om andra länders lagar, sedan den lärde domprosten från Lund medgifvit att han haft orätt; kunde ej obetingadt bifalla utskottets förslag utan ville bibehål!a respectus parentelzxe mellan föräldrar och barn, men åldern skulle ej vara detbestämmande, utan den princip som utgör lagens kärna. Talaren erinrade att samma lag gäller om enka, som vistas i föräldrars hus och deras bröd äter, gifter sig mot deras vilja; men om giftomän är frå r varande långt borta, kan olägenheter uppstå; derföre att han har svårt att i rättan tid parera å rätt forum, nemligen der gvinnan bar. Myckot återstår i denna fråga att utreda, hyarförg talaren fortfarande önskade återremjss. Kyrkoh. Otterström. Sedan sista riksdag, då denna fråga förra gången förevar, hafva ständerna fattat beslutet, att quinnan skall vara myndig vid 25 år. Detta beslut måste inverka på uppfattningen af hvad som nu är att göra, ty äyvipnan, j socialt hänseende vid nämnde ålder kommen i en öberoöhde ställning, har rätt till den fordran, att hon äfven befrias från omyndighet i det, som för henne såsom person är det dyrbaraste. Flera talare hafva förblandat pieteten med den yttre laglydnaden. Pieteten behöfver ej lida deraf Bit föräldsrarpe erktinna barnets menskliga rättigheter den kan ej fråmtyingas af yttre lagbud, der den ej förefinnes såsom ett sedligt behof. För att inverka på ståndet för afslag lönar det icke att utgå från fader Abraham och hans lagstiftning; icke heller kan man inverka för bifall med att åberopa de tider, då man nödgades röfva sina brudar från klostren, inom hvilkas murar de af Sina fäder och fränder blifvit lefvande besrafna. Mera viglig och inverkande för äfels den historik öfyer nuvarande lagstiftning 1 rikes, som af den lärde professorn från Lund blifvit framlagd, emedan det är samma historik, som vid förra riksdagen framlades af den lärde professorn från vetenskapsakademien, och hvarmed han då gjorde Mar i saken, påstående att RE ige horde upphäfva det bestående, innan än fåde tågot att säjta i crälet, som kunde motsvara ullandets familjeråd He RT Den första talaren påstod ått man b till utskottsts förslag skullg i familjerättens ställe insätta i lagstiftningen individens godtycke. Men om man här med den talaren vill betrakta den myndiga qvinnans rätt till sjelfbestämning såsom individens godtycke, så sker med antagandet af utskottets förslag ingenting värre, än ätt man sälter den ena myndiga individens godtycke mot den andras, han må heta fader eller broder eller något ännu längre bort. Jag tror ed bifall likväl, att detta åskådningssätt är falskt, jag tror att man här har att insätta den enas rätt motl: den andras och visligen väga dem mot hvaran: gra, Jå man kommer till det resultat, att den nyhdigd Gvinnän i sin heligaste personliga rätt dessa undantag vara nog, emedan de äro långt flera, än någon erfaren kan känna eller räkna, ty hvarje qvianopjeria, som krossas, kla ar bj på torget, eler för presten! Han ville äfven, samma talare, klandra utskottets tinkonseqvens, att det icke velat göra qvinnan fri från 15:de året; acn om ntskottet hade vågat detta steg, skulle fasaniå tälare: utan fvilver ej försummat ati stämpla denna konbeqvens med sin välförtjenta benämning. Och såser vi huru imani brist på bättre skäl kan demonstrera mot en förändring, för ät få prifva vid det gamla. Jag tror, uven Jag, atv intet vinnes med ä i et dr Parlander bifalla tej längre bör stå utider andras maktspråk ochl: godtycke. ; En talare åberopade sin erfarenhet, att missbraket af siftomannamakten hörde till undantai gen, samt påstod att den föreslagna lagförändrin geh derföre skålle vara obehöflig. Men r att göra lagförändringerd nödvändig torde doci återremiss, och i valet mellan bifall och afsl tvekar jag icke att med skottets UT : . N Biskop Mbjörk Hyste petäpklighet att hemgatälla detind äga till Md vättslärdes Alkörande: trodde 1 1 lagen böra vara ett uttryck af den religiösa öfvertygelsen, samt att, i den mån förhållandet är sådant, medvetandet skärpes om helgden af as: uunsiänäigheter jagen framhåller. Herf ore Bode at b freppe om resptctus parentele fun:. hes qvär i lagen. Mäön utom detta hade utskottet erkänt ett annat moment i detta afseende, nemligen att qvinnan mer än manngn ur uar ur fGivelse inbiten att hot äl svagare och beöfver skydq ar lhgen; äfven om detta skydd nåongång skulle innebära ett tvång. Det vore