— I Södertelge Tidning läses: Fredagen den 1 d:s passerade följande händelse i Ytter-Enhörna: En 82 års gumma gick ut för att njuta af den första sommardagens lifgifvande solstrålar. Hon satt på en sten ett bösshåll från sin boning, då den i stugan qvarvarande yngre qvinnan gick ut och ropade henne vara välkommen in och äta middag, ty klockan var 12. Efter denna tillsägelse gick den unga qvinnan in för att se efter så väl den kokande grytan, som sina tvenne små barn; men då den gamla qvinnan icke hördes utaf, gick hustrun ånyo ut för att se efter henne, och fann henne då vara borta. Derföre att gumman icke kunde gå på annat sätt än med stöd utaf en käpp, så trodde hustru henne icke vara långt borta, och som hon dessutom icke kunde komma ifrån sina båda barn förr än hon skaffat någon annan att se efter dem, så fördröjdes letandet efter henne omkring en fjerdedels timma. Men gumman stod ingenstädes att finna. Nu gjordes alarm och hela befolkningen i den lilla af fördelshemman bebygda dalen tog till benen för att söka den bortgångna gamla — men förgäfves, ingen gumma fanns. Hela den dagen och äfven den påföljande söktes hon af tjogtals personer, men med samma resultat. Söndagen depå efter pålysning från predikstolen, uppställdes omkring 100 personer i vanlig vargskallsordning och genomingo en stor del af skogen, men utan ändamål. Några dagar derefter erbjöd, skolläraren Wallin sig att med sina barn gå ut och söka upp den gamla gumman. Gossarne-med sina gevär, uppställda i ordning och flickorna bakefter, gingo i marsch uppåt den hemska skogen. För att icke tappa bort de små, räknades de före afmarschen och när de voro uppkomne i skogen uppmanades de att sjunga och kackla, för att icke skiljas från hvarandra. Nu uppstod en herrlig musik: somliga härmade göken, en annan tu pen, en tredje orren, en fjerde hunden o.s.v. Efter att sålunda i liniemarsch hafva tillryggalagt em dryg fjerdedels mils väg från gummans boning, ropade en af gossarne:. Här är hon!4 Och den gamla 82-åriga gumman, som förut knappast kunde gå ett stenkast från sin bostad, låg nu död en fjerdingsväg derifrån, i en vild trakt, der ingen väg fanns, utan måste hon bäras ett långt stycke för att sedan kunna föras hem på vagn, Vid bortgåendet var hon klädd igamla, tunna och trasiga kläder, och der hon nu låg, ufsomnad, vid en liten granbuske, tycktes hon hafva af trötthet lagt sig att hvila. Käppen och halsduken lågo ordentligt bredvid henne, och skorna voro aftagna. Hon låg med venstra sidan mot jorden och ansigtet hade under de sålunda tilländalupna sju dagarne något förändrat sig. Intet yttre våld å henne kunde skönjas, ej heller tecken till sjelfmord. riter AN Landstingsvalen. s Stockholms län. För Åkers skeppslag: löjtnanten O. vom Bahr på Margarethelund. Suppleant: kyrkoherden i Öster-Åker, prosten S. B. Ponten. ; Östergötlands län. För Walkebo härad: öfverjägaren F. Aug. Forssbeck på Duseborg och förre riksdagsmannen Anders Persson i Fetjestad. Suppleanter: löjtnanten M. Wetterström på Tuna och rusthållaren Jakob Månsson i Sälla.