den blef ett betänkande, lika med det nu före varande, hvilket afslogs af adeln och presteståndet. Talaren ville ej sätta i fråga bifall i sist nämnda stånd till förslaget i dess nuvarande form; det vore alltför sorgligt om Sverge med dess stränga begrepp om familjen, skulle så frångå det gamla åskädningssättet och till den grad bryta dermed, att det i strid med hela Europa utom England skulle upphäfva giftomannarätten för qvinna vid 25 års Blder. I våra grannländer gäller samma lag. Så i Danmark enligt Christian V:s lag; så i Norge, der ingen förändring i detta afseende egt rum, fastän qvinnan förklarats myndig vid 25 år. Likaså i Tyskland, Frankrike, Schweiz, Italien c. England gör derifrån ett undantag, men är England månne något mönster att följa i denna fråga? Ett starkt korrektiv mot missbruk af friheten ligger visserligen i sederna, men att ett annat behöfs, synes nogsamt af de sednare årens giftermålsskandaler i detta land. Om så resultatet häraf blir att giftomannarätten bör bibehållas, ville talaren dock icke neka att doktorerna Schrams och Forssells åsigt egde skäl för sig, att den borde inskränkas till föräldrar; talaren skulle ej heller sätta si; emot remiss, om det ej vore Klart, att då tv stånd bifallit, skulle remiss vara utan ändamål, och röstade talaren alltså för afslag. Doktor Wensjoe hade funnit skäl mot betänkandet väl framställda och gillade dem. Likväl borde giftomannarätten inskränkas, ty nu går den alltför långt, såsom Stockholms presterskap bäst är i tillfälle att erfara. Men då remiss ej skulle till något gagna, förenade sig talaren om afslag å betänkandet. Kyrkoheden Wennerström ville ej heller obetingadt bifalla. Pieteten mot föräldrar får ej störas; således bör giftomannarätten för dem bibehålias, men utsträckningen deraf till egennyttiga slägtingar, som kunna ha vinst af att neka sitt samtycke, upphäfvas. Om man ser saken praktiskt an, kan man väl säga att en 25-årig qvinna bör få råda öfver sitt hjerta och sin hand. Eller kan en nyss myndig blifven bror bättre råda henne än hon sjelf. Ej heller strider det mot qvinnans finkänslighet, ty hon bör ej vara viljelös för andra än föräldrar; men att i dessa frågor bero af andra, måste vara henne motbjudande. Äfven på landet har prestmannen mycket obehag af stadgandet om lysning; der måste man uppskjuta ett giftermål till nästa ting, för den formaliteten ett få en giftoman. Instämde alltså med doktor Forssell om remiss. Biskop Anjou ville ej spilla många ord på denna fråga; talaren hade vid förra riksdagen yrkat afslag, och gjorde nu på samma sätt. Doktor Carlander vågade tala för utskottets förslag, med fara att anses som ett sorgligt undantag i det högvördiga ståndet. Derfamijlförhållandena äro sådana, att lagens mening ej gör sig gällande, kan pietetsförhållandet ej värnas med lagbud; de kunna ej hvarken stärka eller försvaga en så ömtålig sak. Vid fråga om bryt ning blir ju lagbudet ändock vanmäktigt; talaren hade till och med i några fall ansett sig af sitt samvete uppmanad tillråda parterna anlita domaremakten och yrkade på sådana grunder bifall. Riksarkivarien Nordström erinrade att det var fjerde gången denna fråga förekom; vid förlidne riksdag afslogs utskottets betänkande, som då innehöll detsamma som nu och den lärda domprosten från Lund hade då anfört samma radikala bevis deremot som nu, att afslå. Giftomannarätten står i sammanhang med begreppet om odaljord, och deruti vore att söka skälet till dess stora utsträckning i vår lag. I främmande länder är den ej så vidsträckt att-den jemväl omfattar sidolinien. Olika ålder bör ock göra skilnad i kraf på respektus parentele, angående tillåtelse att inträda 1 äktenskap. Ascendensens rätt att vara med må respecteras för blodsbandets skull, men med sidolinien är förhållandet annorlunda. Talaren ansåg alltså att giftomannarätten må bibehållas för föräldrar (hvarunder jemväl inbegripas ascendenter) , med bemyndigande för domaren att pröfva omständigheterna, samt förenade sig i yrkande om återremiss. (Forts. följer ) Till hr redaktören af Aftonbladet. Referatet i tit. tidning af förhandlingarne i borgareståndets plenum sistlidne lördag innehåller, att jag, utan att någon diskussion föregått, skulle hafva begärt votering rörande den af hr Loven föreslagna inbjudning till presteståndet att förena sig i ridderskapet och adelns samt borgareståndetsbeslut angående sammanbindningsbanan. I anledning häraf finner jag mig föranlåten upplysa, att jag, innan denna fråga förekom, aflägsnat mig och således icke deltagit i dess behandling. Jag anhåller att tit. behagade låta detta berigtigande införas i Aftonbladet. Stockholm den 18 Maj 1863. J. Å. Lemchen.