Prosteständet, Frågan om Giftomannarätten. Biskop Bring förklarade sig ej kunna instämma med utskottet, som för sitt beslut anfört egentligen tre skäl, nemligen först: att qvinnan ej vidare har något behof af deita skydd; men i den mening utskottet tänkt sig saken, blir det något individuelt, brist på insigt, bildning och uppfostran, som kan undanrödjas, då det likväl hvilar på en orubblig grund, nemligen förhållandet mellan familjen och qvinnan; ty det ligger i naturens ordning att qvinnan tillhör familjen och har rätt att stå under dess skydd, liksom det är familjens pligt att skänka henne detta skydd. Således måste giftomannarätten bestå så länge som gtunden för familjens rätt och pligt består; i motsatt fall skulle det individuella godtycket sättas högst. Utskottets andra skäl är att lagens korrektiv mot missbruk af giftomannarätten innebär något odiöst, så att qvinnan hellre underkastar sig hvad lidande som helst förr än hon inleder rättegång. Men det är ej så mycket utsigten till en rättegång som är en finkänslig qvinna motbjudande, som icke mer att handla mot deras vilja, hvilka hon enligt gudomlig ordning bör lyda. Slutligen säger utskottet, att det skulle störande inverka på familjens fred, der missbruket af giftomannarätt tvingade till rättegång. Men det sker endast der familjens fred redan är störd, och bör den i alla fall icke upphäfvas för ett eller annat enstaka fall, om den eljest hvilar på sanningens grund. Till följd häraf yrkade talaren afslag. Domprosten Björling instämde till alla delar, och tillade dessutom att ju mera man äflas att göra qvinnan likställig i rättigheter med mannen, desto mera såras hennes qvinliga karakter; hon förlorar sin största makt då qvinligheten åras, och det är just hvad som sker genom denna likställighet. Qvinnan bör bedömas helt annorlunda än utskottet gjort i grunderna till sitt för-. slag. Åtgärden är dessutom inkonseqvent; ty. hvarför just bestämma 25:te året, och ej 2A:sta! liksom för mannen? Vidare har utskottet b hållit ett gammalt stedgande för att kunna häfva : de olägenheter som förutses, nemligen föräldrars rättighet att förklara barn arflösa, såsom en konroll att dotter ej skall gifta sig mot deras vilja. Man borde ej ändra befintliga stadganden, innan något funnes att sätta i stället; i andra länder: finnes ett familjeråd, men här blott en straffbestämmelse. Äfven den modifikationen att upphäfva giftomannarätten utom för föräldrar, är ock inkonseqvent, ty vid deras död voreju vinnan myndig, men ej om de vore vid lif. Yr se afslag. Doktor Forssell. Den liberala majoritetens båda fraktioner förenade sig vid förleden riksdag om återremiss i detta ämne, i den syftning att de förklarade sig nöjda om utskottet ville inekränka giftomannarättens bibehållande till föräldrar. Deras rätt att bestämma om sitt barns öde är klar och grundad i den heliga skrift. Så är ock det kristliga samhället, och en dotter måste erkänna ein skyldighet i detta afseende enligt skriftens bud. Af sådan orsak önskade talaren återremiss. Biskop Björk. Guds ord ger i denna fråga tydlig anvisning. Redan i den patriarkaliska och den första kristna tiden var giftomannarätten erkänd. Under den förra utsträcktes denna rätt till fader, moder och slägtingar; under den sednare erkände det apostoliska äskådningssättet ifrågavarande rätt. Till följd hvaraf talaren yrkade afslag. Doktor Petrelli hade öfvervarit öfverläggningen inom utskottet, men icke deltagit i beslutet i denna fråga, som talaren ansåg vara af den beskaffenhet alt på intet sätt kunna godkännas, och instämde derför till alla delar raed biskop Bring om yrkande på afslag. Doktor Sehram hade ej väntat att någon i detta stånd skulle uppträda till försvar för detta förslag, minst ville talaren göra det, utan förenade sig med doktor Forssell. Ty om giftomannarätten bibehålles för föräldrar, ha de dock det bandet på ett olydigt barn att kunna göra det arflöst; men som nu är förslaget inkonseqvent. Ty om en qvinna som gift sig vid 15 års ålder, blir enka efter ett år, eger hon vid 16 år rättighet att ingå nytt äktenskap utan giftoman; kan väl denna qvinna anses ega mera erfarenhet och förstånd än en ogift qvinna om 25 år. Talaren önskade derför att giftomannarätten må bibehålj las åt föräldrar, men trodde den kunna saklöst :! opphäfsas för hela den öfriga i 1 kapitlet giftermålsbalken uppräknade rawsan af slägtingar. Domprosten Sundberg instämde med biskop Bring, men ville tillägga några historiska upplysningar. Vid förra riksdagen blef utskottets afstyrkande betänkande återremitteradt, och följ