DEN RÄTTA.) BER ÅTTELSE Ar MARIE SOPHIE SCHWARTZ: ,Svara mig nu på en fråga, signora ; om träden försvunno från denna terrass, skulle då leendet återvända på edra läppar, skulle då dessa salar genljuda af er säng, skulle ni då kasta en vänlig känsla på den som för er uppoffrat dem? uJa.s r hand på att ni då sjunger.4 ÄHär har ni den; men hvartill tjenar det. Så framt ejjorden uppslukar de gamla träden lära de väl komma att qvarstå liksom mörka skuggor på a ljus tafla; och skulle min känsla för er ieke förr blifva vänlig, min sång ej förr ljuda, blefve det väl al dig. Ål så fall måste jorden uppsluka dem, svarade Allon. På hans panna brann en hög rodnad fram: kallad af tvenne uppretade känslor. Först hade hans sjelfkänsla blifvit sårad af Amys ord, då hon lät företå att hon betraktade ) onom rätt och slätt såsom-en karl den man benämner sin hustrus man, det vill säga en nolla inför den qvinna som gift sig med honom. Sedan erfor han en häftig önskan att till sluts ändå gå som segrare ur den täfligsstrid han trodde ega rum emellan honom och Stefan för vinnandet af Amys gunst. Om aftonen då de båda makarne blefvo allena lät Allon undfalla sig några hvassa ord. Han var vid det allra sämsta lynne i verliden ; men kunde det oaktadt icke heiler nu få det önskade tillfället att bryta uf, Se A. B. n:r 19, 2—23, 25-27, 29, 30, 32 (B.), 54, 36 37, 40, (B), 43, 46, 47, 48 (B) 52—55, 57—59, 61. 63, 64, 68, 70, 72, 74, 76, 77 (B), 80-82, 8å, 86-—88,91, 96-098, 100, 103, 105, 108 och 109.