Aftonbladet – 18 maj 1863, sida 2

Vagnen sattes i rörelse. Gurli, som väntat att Allon skulle taga plats på kuskbocken, kastade en blick omkripg sir, för att so efter honom; men i detsamma ropade Allon åt kusken: 4Kör! Gurli fick då se sin man och Amy i den lilla jagtvagnen. Vid detta nya prof af ringaktning för det passande och glömska af allt undseende för henne, var Guli nära alt svigta. Hon lutade sig tillbaka mot hörnet i droskan och hörde icke hvad fröken D— talade. När man kom fram till Birgersborg gick hvar och en upp till sig, för att hvila och göra toilett. På aftonen skulle man som vanligt samlas på terrassen eller i villan. Gurli, hvars hela inre var i uppror, skyndade upp på sina rum, för att ensam med sig sjelf tvinga stormen att lägga sig, så alt hon på qvållen skulle kunna göra les honneurs. Fönsterna i Gurlis våning lågo så, att hon hade utsigt endast åt orangeriet och skogen. Hon satte sig vid ett af dem och, blickande utåt, försjönk i tankar, långt ifrån behagliga. Allon var den första af sällskapet som infann sig på terrassen. Btefon hade ännu ej kommit till Birgersborg, något hvarom Amy genast efter sin ankomst underrättade sig. Litet sednare än Allon trädde Amy in i salen på nedra botten, der hon stannade, liksom slagen af häpnad vid den bländande dager som inströmmade i rummet. Träden! utropade hon och ilade ut på terrassen. De gamla lindarne, med undantag af två nere vid trappan, voro borta. Monsieur, hvad har ni gjort?4 utbrast Amy förskräckt och vände sig till Allon. Hon hade på vägen från kapten X— sagt Allon, att han alldeles icke skulle fästa nägot afseende på hvad hon yttrat om dysterheten på Birgersborg. (Forts följer.)