Aftonbladet – 18 maj 1863, sida 2

nioner har nemligen hr B. påpekat det ärkliga, redan af andra förut omtalade förlande, att nämnde folk betraktar allrysk rd såsom sin egendom, och att detta folk, härati skiljande sig från vesterns nationer, cke erkänner den enskildes utan endast kommunernas eganderätt till denna jord. Hr B:s officiöse förföljare vill sålunda göra jenne skyldig till kommunism på den grund, utt han omtalat tillvaron af ett historiskt och socialt förhållande: en ganska besynnerlig bevisningsmetod. Af samma skäl skulle ju hvar och en, som sade, att polygamien utgör en af hufvudgrunderna i Turkiets samhällsorganisation, nödvändigt sjelf vara en polysamist, hvar och en, som ville yttra sig om regeringar och deras fiender, sjelf misstänkas att vara en regeringsledamot. Ja, hvaröre kunde icke alla de bland våra representanter, som nu under tre riksdagar diskuterat kommunallagen, ioregistreras i kommunisternas straffklasa. Men här förekommer ytterligare en omständighet, som vi önskade untderställa denne samhällsordningens försvarares granskning. Långt före hr B:s ankomst till Stockholm skickades nemligen en berömd preussisk agronom, baron Haxthausen, en som man ätt kan föreställa sig ganska nitisk konservativ, af sin regering till Ryssland för att studera detta lands ekonomiska organisation, och denne har öfver ifrågavarende förhållande gjort alldeles samma iakttagelser, som de nu klandrade. I sitt häröfver utgifna arbete åtnöjer han sig icke blott med att redogöra för den ryska kommunens egendomliga organisation, uten han drifver djerfheten ända derhän att uppräkna dess fördelar, och deraf draga den slutföljd, att Ryssland utan tvifvel kan emotse en politisk och social utveckling, egendomlig, men i visst hänseende att föredraga framför de vesterländska folkens. Hvad hr Bakunin härom yttrar tjenar således blott att bekräfta hr von Haxthausens iakttagelser och uppfattning. Kan man nu häraf draga den slutsatsen, att den ene likaväl som den andre är en kommunist? Och nu vilja vi slutligen äfven å vår sida anställa en liten ransakning. Hvad kan väl vara orsaken till denna förbittring hos artikelförfattaren emot hr B? Han talar om vådor. Men om ock hr B. verkligen vore en kommunist, hvilket vi ej tro honom vara, hvad ondt kunde han väl dermed göra Sverge? Kan artikelförfattaren verkligen tro på möjligheten af en kommunistisk propaganda i Sverge? Trodde han på någonting dylikt, så vore han bra enfaldig — således tror han icke sjelf deruppå. Alltså gäller faran icke Sverge utan ett annatland eller rättare sagdt en annan regering, den despotiska nemligen, som har sitt säte i Petersburg. Vi afsluta nu dessa betraktelser öfver kommunen, kommunismen och senscommun med den anmärkningen , att de farhågor, som ett oskyldigt ordande om den första på vissa håll väckt för den andra, synas ha framkallat en totel förgätenhet sf den tredje, men ick2 minst vigtiga om ock minst vådliga bland dessa samhällselementer. Sägsäteset