Aftonbladet – 18 maj 1863, sida 2

De anfall, för hvilka den politiske flyktingen hr Bakunin förut varit föremål i Dagbladet och Posttidningen, har i lördags förnyats i sistnämnde blad. Hr B:s svar, hvaruti de första anfallen behandlas efter förtjenst, synes ej ha gjort tillfyllest.. Den allmänna förtrytelsen inom den svenska all mänheten, hvars rättskänsla och takt sårats såväl af de obehöriga insinuationerna som af de temligen genomskinliga moltiver, som för dessa legat till grund, synes emellertid ha bort här bjuda tystnad. Artikelförfattaren i Posttidningen utropar nu med en viss segerglädje, att hr B. är kommunist. Och en kommunist är, som hvar man vet, en ytterst vådlig person, ett slags socialt odjur, hvaraf reaktionära regeringar nu i tjugo år begagnat sig för att skrämme enfaldigt folk — en person, som ingen stat bör tåla inom sitt sköte. Den praktiska konklusionen af denna argumentation synes temligen klar: hr Bakunin är kommunist: han bör alltså utvisas ur landet. Men på hvi:ka skäl stöder man väl denna beskyllning? Jo, hr Brockhaus i Leipzig har sagt det i sitt konversationslexikon., Men hvilka bevis har då hr Brockhaus? Ingenting annat än uppgifter från en och annan regerings hemliga polis, och enkannerligen ryska regeringens agenter. Der har man således ett skäl, hvilket må synas fullt öfvertygande för artikelförfattaren, denne långsynte statsman, men icke för oss, icke för den stora massan af Sverges publik. Men — invänder man här — det är ju hr Bakunin sjelf som förklarar sig vara kommunist; Posttidningsförfattaren har upptäckt det i den sista af hans artiklar. I sin fram