Aftonbladet – 18 maj 1863, sida 2

Något sednare samma afton efter supen kom Stefan fram till henne der hen stod och skämtade med Allon. Jag hoppas, signora, sade Stefan, Satt ni tillika med det öfriga sällskapet ämnar företaga en promenad åt skogsvägen tills Ni har troligen icke märkt att de redan hålla på att aflägsna sig.4 Jo, det kar signoran, inföll Allon och slungade på kusinen en vred blick; men promenaden är något lång och derför föredrager signoran att stanna hemma. tJag försäkrar att du misstager dig, återtog Stefan och såg stadigt på Allon. 4Er arm, signora4, tillade han vänd åt Amy. Amy tog ligande Stefans arm och de gingo för att hinna upp de andra. Allon. qvarstod och blickade efter dem. Ett ögon-. blick var han obeslutsam antingen han borde åtfölja dem eller qvarstanna, dåi detsamma. en af hans vänner slog honom på axeln, sägande: tFör fn von Stral har du blifvit rent förryckt eller bvad tänker du på som så öppet visar din förtjusning för mam:ell Teverino. Sångerskor och aktriser dyrkar man vid lampsken och ej då solen lyser så klart som ru; det vill säga hemligen, icke uppenbarligen. Ditt uppförande väcker förargelse hos dina gäster och jag, eåeom din vän, önskar varna dig.4 Vi lemna Allon och hans vän, hvars varningar troligen bade varningarnes vanliga verkan att gagna till ingenting, och gå att taga reda Jå Amy och Stefan. De hade vandrat tigande ända till dess de kommo in på skogsvägen der de hade bela det öfriga sällskapet ett stycke framför sig cch på ett tillräckligt afstånd att hvad som sades emellan Stefan och Amy ej kunde uppfengas aft de andra: Stefan var den som bröt tystnaden. tDet är tvenne veckor som pi och jag nästan dagligen varit tillsammans i win ke sins hus och som jag haft tillfälle att observera er. Ögonblicket torde derföre nu