Aftonbladet – 16 maj 1863, sida 2

fanehåll: Allmänna opiaionon och regeringarne. — Grafal och parentatiener. — Rysslands sätt att betrakta pöska frågan som europei.k, — Bröderna Alexander och Napoleon — Rysslands svar på de tre makternas nos ter och hura det mottsgits i Frankrike. — Dl I England. — Dito i Österrike. — Alltjemt frågan: sKrig elter fred;? — Skandinaviska sankors. — Polens hopp. — Lagstiftande kåren — Valfrågan. — En konfiskerad broschyr. — 4863 års konste:position i Paris. Rysslands svar på detrenne gemensamtå opererande makternas noter ligger i närvarande stund under hela Earopas ögon, och enhvar kan döma om det sätt på hvilket diplomatien handhafver nationernas dyrbaraste intressen. Alla de otaliga möten, pe:ptitioner och demonstrationer af hvarjehanda slag, genom hvilka den allmänna opinionen i Europa eå otvetydigt uttalat de lifligaste sympatier för en barbariskt förtrytkt nation; hafva under den långa tid som Törflutit 82dan Ryssland började sitt sednaste blodsarbete i Polen, ej förmålt att på regeringarnie utöfva ett större inflytande än att folkslagtandet obehindradt pågår. Alla dessa måns ga skålar och tal för Polen äro förbåldt vackra från nationalpoetisk eynpunkt; men de börja nästan smaka af ironi och förefalla som graföl och parentalioner öfver en nåtion, den man midt för sina ögon låter mördas utan att komma till bjelp med annat vapen än en flink tunga. Äro då folken så omyndiga, är den allmänna opinionen ett sådant tomt munväder, folkens sympatier och medlidande sådana maktlösa, fåfänga suckar att regeringarne, döfva för allt som rör sig inom nationerna, kunna gå sin egen väg! Det nästan synes så. Emellertid, det må härmed vara huru som helst, ömkligt och löjligt förefaller det en, när man i Rysslands svar till Erankrikö får höra talas om Polens uppresning såsom endast en ernuption af det allmäat revolutionära elementet i Iuropa, ett tal som redan vid diskussionen om polska frågan i franska senaten fördes på tungan af Laroche-jaquelin. Detta är då det sätt, på hvilket man från rysk synpunkt vill göra den polska ins surrektionen till en europeisk fråga. KRevölutionen, denna vår tids landsplåga, som det helt naivt heter i ryska svaret, är det som man har at bekämpa i polska resningen. BSannerligen, om den känsla som så kraftigt och enhälligt uttalar eig för Polen vore en revolutionär, tronerna skulle inom få dagar vara lätt räknade. Dess bättre det är något ännu högre än som så, och man har derföre ock:å i Frankrike läst nämnde Rysslands tirad med den största vedervilja. Journal des Diebats Hade i sitt förgårenummer en värdigt skrifven och kraftig ar. tikel för att tillbakavisa ett så lumpet påstående, och flera andra tidningar ha ock tagit detsamma i upptuktelse. Att Ryssland nu för öfrigt, och det för första gån gen, afhåller sig från alla protester emot främmande makters inblandning i hvad det behagat kalla sina inre angelägenheter, är ett godt tecken. Den ryska örnen börjar då omsider att något litet släpa vingarne. Att ryska kejsaren utbeder sig Napoleons broderliga råd är en artighet, som vi älska att tro, det Napoleon skall uppskatta efter de motiver som framkallat densamma, och att ryska svaret till Frankrike ingenting nämner om 18153 års fördrag är desto välbetänktare, som Napoleon ej åberopat detsamma och väl skall akta sig för att på det vilja grunda sin legitimitet att sitta på Frankrikes tron. Då Monitören publicerade ryska svaret, uttalade den på samma gång sin belåtenhet med att nämnde svar var hållet i en så fredlig ton och lemnade en bas för nya diplomatiska demarcher till Polens förmån. I första ögonblicket verkade detta som ett kallt bad på de många som ville och trodde på ett krig, och ett par tidningar, som förut ej låtit påskina några farhågor för krig, läto i hastigheten undfalla sig yttranden sådana som dessa: ?Då vi för ett par veckor tillbaka tycktes vara på god väg alt få ell krig, har nu deremot allt fått ett fredligtutseende?. Häraf kan man sluta till att antalet af dem inom pressen som trodde på ett krig var större än man anade. Vid närmare öfvervägande har man nu emellertid börjat finna att det nämnda yttrandet af Moitören just icke är af beskaffenhet att ingifva några andra fredsförhoppningar än dem man hade förut. Napoleon har påyrkat att Ryssland skulle vidtaga åtgärder som försäkrade om en varaktig fred, och ryska kejsaren har svarat, att det vill han oändligt gerna emedan han är ytterst bekymrad öfver huru ben skall kunna komma till rätta med de der revolutionära polackarne och skar ingenting högre än att Napoleon skall bjelpa honom att utfinna medlet. Voilå tout! Naturligtvis kunde franska regeringens tidning ej härom säga annat än att det var rätt beskedligt räsonneradt at kejsar Alexander. Napoleon låter ej sina publicistiska prganer säga något som komprometterar hosom. Han förstår ypperligt att hålla öppen len bredaste landsväg så för avancering som eträtt. Och detta är otvifvelaktigt äfven au förhållandet. Han bar hvarken genom vädjande till 18135 års fördrag eller någon innan inskränkning begränsat sig. Han kan åledes föreslå kejsar Alexander de mest begränsade åtgärder till Polens förmån — lennes ensak om han vill vidtasa dem eller inderkasta sig följderna af deras uraktlåande — och låtom oss hoppas, att kejsar lapoleon ej skall i det afseendet svika de örhoppningar som onekligen äro fästade vid onom. Låtom oss hoppas att han vill göra rycket, rätt mycket i de förtryckta natioernas intresse för att komma Europa att lömma den mened som fört honom på :onen. I öfrigt har hela Frankrike uttalat sin rissbelåtenhet med Rysslands svar. De, om å tout prix ville krig, fanno det alltför inskapligt att lägga till grund allvarligare gärder. De, som på fredlig väg ville nåot för Polen, funno det alltför otillfredsällande och intetsägande. Den sednare upptiningen är den som i England gjort sig illande med anledning af Rysslands svar ) engelska noten. Endast tyckes der en igisk stämning börja vinna en ännu mera ononcerad karakter än i Frankrike, om an eljest får tro ej endast Times utan äfn den ministeriella tidningen, som söger, t Rysslands svar är till den grad otillEEE a re Sv Ra vå