Aftonbladet – 16 maj 1863, sida 2

Teatersalongen var fullsatt af åskådare och de mest lifliga och uthållande applåder gåfvo recettagaren tillkänna huru högt man uppskattade hans konstnärsskap, och den saknad man kände vid håns afgång från scenen. Då pjesen var slut, och sedan recettagaren i några enkla, bjertliga ord sagt publiken sitt farväl, framträdde från scenens bakgrand teaterns hela personal, och nu helsades hr Torsslow af teaterns direktör, Stjernström, med nedanstående afekedsord, hvarpå ridån föll, under hyllningsbevis, som genom deras oförställda värma vittnade om huru djupt publiken kände i hvilken tacksamhetsskuld den sedan så många år tillbaka stått hos den utmärkte skådespelaren. Afskedshelsningen hade följande lydelse: Är det väl sant, med denna qväll din bana Uti Thalias tjenst du bryter af? År det väl sänt, du nu din segerfana Vill rulla hop. Du lägger ner din staf — din herrskarstaf — och stiger, höljd af ära Från din triumfvagn, trött att lagrar skära. År det väl sant? Men dag ju icke flyktar Förrn sol gått ner — din sol än strålar klar. Hvi lemnar du oss, förrn din afton lyktar, Hvi går du bort, förrn natten kommit har? Din biick oss svarar: jag är trött af färden, Jag refvar seglen, jag vill lemna fjärden. I lugnä vikens ro jag vill mig gömma, Dit vingarna af lifvets storm ej nå; Der vill jag verldens skådebana glömma Och blicka upp mot stjernor i det blå, Och hvila ut uti den sköna trakten, Tilldess ridån går ner i sista akten. Du lemnar oss; din vilja så beslutit. Ifrån Thalias tjenst, förrn ålderns hand Har böjt dig ner och dina krafter bratit, Du tar farväl och löser dina band! — Men svenska scenen känner hvad den mister, Då nu dess bästa länk i kedjan brister, Farväl vår Torsslow! Vi på tiljan spelat Så mången diktad sorg tillsammans, vi Så många pröfningar af lifvet delat: Poetisk verklighet fanns blott deri; Men i en Isstund, så mörk som denna, AÄtt vi ej spela känslor djupt vi känna. En här af minnen för vår blick sig samla; Ej tidens makt har mattat deras drag — Bland minnen kärast äro ju de gamla — Jag mins dig än ifrån din sommardag, Då högt mot zenith gick din konstnärsbana, Och segerns genius, fullväxt, svor din fana. Hvad namn du vid den segerfanan fästat, Från Hamlet, Axel, Klingsberg, Philibert Till Strotsi, Lear och Ludvig! Hur du frestat Din genius, skaput roler, brutna här Ur dagens prosa, der ur häfdens gö Men rika verld! De äro icke glömda. En oro, stundom feberaktig, rycker I tidens nerver: det är vårens vind, Som skakar träden, som är full af nycker, Ger stundom rösor, stundom snö på kind. På dagens vårflod många hvirflar flyta; Om den har djup — nog har den också yta! Blott lärkor nu på konstens himmel drilla, Ty svanens djupa sång är ej på mod. Det skiftar grannt och roar oss, det lilla — Apollo drunknat i dess syndaflod; Och fåfängt höjer konstnärn trolldomsstafven Och manar Lear och Macbeth upp ur grafven. Kothurnens väldiga gestalter föga För tidens lynne passa; deras drägt För enkel är, för skarpt är deras öga; Antikens hjelte, med Olympen slägt, Hans strid hör ej i dag till goda tonen, Och hjelten glömmes för dekorationen. För scenens ära, konstens mål, det höga, Med mod, som aldrig svikit, har du stridt. Om scenens barnlek brydde du dig föga, Ett högre mål än stundens lof var ditt. Af kärlek till din konst beständigt brann du, Och derför kärlek af oss alla vann du. Tag den till lön! — Farväl! — Han måste falla, Ridån, som skiljer dig ifrån oss nu; Tag hjertats varma helsning af oss alla; Left länge säll i lagrens skugga, du! Ej svenska scenen Torsslowsnamn skall glömma, Men det i minnets pantheon troget gömma. ann Anm nn MM da, Bref från Finland. Rörande den förtroendeadress, som ryska fö regeringen fordrat från Finlard, innehåller ra ett oss tillhandakommet enskildt bref några ve värmare meddelanden, ur hvilka vi meddela et! följande utdrag: — — den 14 Maj. — — — — Det har redan varit omtaltadt ryska tidningar att en hängifvenhetsadress j m: rån Finland vore framkommen, men man jDbö lar, som jag tror, sålt huden förr än man oi gå kjutit björnen. Man bade gjort sig så för issad om att de bevekande uppmaningar, om blifvit hitsända från Petersburg, skulle) Ry iafva önekad verkan, helst man i dem utpfvar de samhällen som uttala deltagandech förtroende-vota, en stor framtid och en ränslöas kejserlig nåd. Huru härmed samvanhänger vill jag i korthet relatera. Borgerskapet i Helsingfors jemte magistraen i nämnde stad hafva på flera håll blifit bearbetade och likaså har man kännt N g före hos finska litteratursällskapet, men nin å alla håll rönt sådana svar att man ejrät ågat öppet komma fram med ärendet. En-de! ast i konsist. academ. föredrogs saken (en org irdig adress) i går för åtta dagar sedan. no! en var väl preparerad genom de många der rånar som nyligen blifvit distribuerade inom ) ret! et akademiska samhället. Motionen undernu öddes kraftigt af kansliråderna Arppe och väd nellman, men mötte dock ett så bäftigt ann otstånd att saken uppsköls till lördagen sålt en I dennes, Redan före sessionens slutobe ide saken blifvit bekant i staden och väckte ) den imän förargelse. Studenterna samman. und idde och läto deputationer afgå till lä-tant rne inom de skilda fakulteterna för att Mi sa lagen för de akademiska fäderna. Då för msistorium på lördagsmorgonen samman-jhon idde var universitetstrappan besatt af hela j nyc identkåren — hvadan man icke vågade neri dare tala om saken. Det säges alt Snell-g!ör an dervid yttrat: Studenter kunna icke !ron ses som universitetets medborgare (eller) I lamöter) ty de komma och gå etc.;miss rtill skall professor BE. hafva. genmält:)som är det ock med kansliråderna: den ena väns gen äro de professorer — den andra setorer! got I Åbo har guvernören baron Cedercreutz ! ställ en fjorton dagar sedan sökt tillväga. fatin nga en adress, och på alla håll fått af.jgäll: g; men man har icke låtit afskräcka sig, p2 e mn samma dag då konsistoritm akad. krigi lelsingfors sammanträdde, utgick en bud-iPpron le ifrån kommersrådet riddaren at Sta-) man laioch Anneeordnarne BE. Julin, för attj ven ett höget vigtigt meeting sammankalla att I sal ge vel