Aftonbladet – 13 maj 1863, sida 3

Er JA PT i Lemmeströ, hemmansegaren Hans Persson i Brönnestad, hr B. Wallis på Dybeck och hemmansegaren Ola Larsson i Beddinge. MUSIE. Under den verkliga uppsjö på, ej mindre till form och innehåll än till tid och rum, varierande musikaliska tillställningar, som en tid bortåt aflöst hvarandra, bör ej förgätas Harmoniska sällskapets andra och sista soir under denna säsong, hvilken soirå börjades med Spohrs i en ren och högstämd stil hällna kantat för solo och kör: 7Gud, du är stor!4 Derpå följde den herrliga för sta aktens final ur Mozarts Titus? 1 hvilken jemte kören uppträda Sextus, Annius, Publius samt Vitellia och Servilia, hvilka sjunga den deri förekommande qvin tetten, i hvars stilla, men mäktigt framvällande modulationer, likasom för öfrigt i hela operan, det förekommer som om Mozarts Hfliga snille insvept och draperat sig i romerska togans sida veck; ty såväl qvin tetten som operan i dess helhet afspegla på ett förunderligt sätt antikens ädla lugn, enkelhet och klarhet. Till slut gafs A. F. Lisdblads alltid med oförminskadt intresse återhörda , intagande komposition för soli och körer Om VinterqvällX, hvari man finner icke blott det muntra glammet vid brasans sken om vinterqvällen, utan ock vå ren3 behag och förhoppningar såväl som sommarens fröjder och fägring skildrade af ett för naturens skönhet öppet och varmt sinne, som derjemte med poetisk och reflekterande blick upptäcker och sammanställer analogierna emellan naturens vexlande företeelser och den känsloverld som röres joch lefver inom värt eget bröst. Hela kompositionen vittnar om den inspirationens omedelbarhet, som aldriz förfelar sitt angenäma och upplyftande intrycs på åhöraren. På den maling, som gafs till förmån för Å musikaliska akademiens stipendiijond hade man nöjet få höra hr Prattt3 högst talangfulla toch fint nyanserade harpospel. Kompositionen var hr Prattås variationer öfver den vackra melodien till God save the King, hvilka variationer, genom den smak och det sammanhang som uppenbara sig i temats behandling, utgöra ett lysande undantag ifrån de vanliga andefattiga variationsfabrikaterna. En udog musikälskarinna, som törer ämna att med allvar egna sig åt sångkonstens studium, sjöng Mathildas romans ur ?Wilhelmj Tell. Rösten, ehuru ännu mindre öfvad, saknar hvarken klang eller styrka, och föredraget utmärkte sig genom en ganska ovan lig friskhet och värma. Det vackra första allegrot till Örusells concertante för slarinett, fagott och valdborn utördes afl, hre Asp, Carlström och Öchner med cn(, skicklighet, som vittnar lika fördelaktigt om l; framstegen hos eleverna som om pitet hos!; r aren i den vid akademien för icke så klassen särdeles lång tid sedun etablerade för blåsinstrumenter, direktör Ehrenreich. ; Hr Hultgren in ade rätt mycken förtjenst il, sitt utförande af allegrot i Mozarts pianolj konsert i Dmoil, hvilken förträffliga kompo-k d I (C b sition likväl utan tvilfvel hade bort gifvas i sin helhet, och icke såsom nu i stympadt skick, ehuru det gerna må erkännas att man på sätt och vis fick ett rikligt gurrogat derför i en annan vf samme store mästares. yppersta skapelser, Essdur-symfonien, hvar-, med matinda afslutades, och som bildar,l!p jemte hans ännu större och mera omfattande symfonier i Gmoll och Cdur ett i oför-)r vansklig skönhet beståndande tretal af denna , konstart, nh Er C. Arnold utförde på sin soirå sistlidnely lördagsafton tvenne satser ur en violoncell-1s konsert af Schumann, som, jemte åskilligt ), vacke t, äfven företedde flera ställen sf mera If oklar och grumlig beskaffenhet, adagio afji, Mozart, samt Servais Bouvenir de Spaa, lg som sannolikt icke skulle förlora på en viss y förkortning, ett uteslutanae af de delar deri, ) som tyckas hafva tillkommit under det att Spaavattnet för mycket sysselsatt komposi-t törens minne och fantasi, och hvarigenom lg det erkännansvärda deri finge ;ot mera lk homogenitet. Hr Arnolds ovanligt rena och I y välljudande ton gjorde sig förträffligt gäl-lf lande i utförandet af dessa stycken, kanske allramest i det Mozartska adagiot, hvars!t reelodiska tjusningskraft säkert aldrig låtit sig tydligare förnimma på det instrument ; för hvilket det ursprungligen är skrifvet,l klarinetten, än denna afton på violoneellen. e Den vackra tonen, i förening med de många öfriga förtjensterna i br Arnolds enkla och flärdlösa föredrag tillskyndade honom ett lika allmänt som välförtjent erkännande af talrika åhörare. Hr Willman föredrog med all den liflig-2? het och karakteristik, som konsertsalen medgifver, Geronimos ytterst dramatiska, af hu-jP mor och melodiskt behag flödande aria urjZ7 Det hemliga giltermålett af Cimarosa, ochi 8 p b hvilken aria tycktes, såsom den väl ej heller gerpa annat kan, på ett ganska lifligt sätt onslå publiken. klviras stora aria ij. Essdar utföraes af m:ll Jacobsson, som derför vann rätt mycket bifall, och utgjorde?! denna aria den aodra sångnummern vid denna soirg, som börjades med Webers romantiska ouvertur till Euryanthe och slu-;8 tades med Mendelssohns konstrika symfoni ii Adur. N 1 Den till förmån fören afhofkapell!ets äldre i och mest talangfulla ledamöter gistlidne söndagsmiddag gilna maltine var särdeles talrikt besökt, och börjades med introduet onen och allegrot till Schuberts vackra octett för sträng jI) och blåsinstrumenter. M:ll Andite sjöng?! med musikaliskt uttryck och fin nyansering ett par romanser af Nikolai och A.F. Lindklad. Af hr Behrens hördes gamma cava. tina ur Balfes tZigenerskan, som han förtjenstfullt återgifvit på en föregående soirt. j5! 5 . Övartalian VManatfa Mata ata urv RA so F DD