Aftonbladet – 13 maj 1863, sida 2

en friare utsigt, gjorde min styffar, och nu skulle jag erfara verklig saknad om någon af livdarne dog ut eller skildes från sin plats? Löjtnant D— och hans syster delade Gurlis tycke. Amy, som med mörk blick följt Stefan 1å han talade vid Gurli, teg en stund; men sedan hvar och en sagt sin åsigt om träden yttrade hon: 4Jag är icke af bennes nåds mening. Om Birgersborg vore mitt, lät jag hugga ned alla dessa gamla för solens strålar ogenomträngliga träd, som förvandla denna blomst-rsmyckade terrass til! ett dystert löfhvalf. Jag skulle endast låta de två vid (rappan stående lindar blifva qvar, alla de andra skulle bort. Sol och ljus finge då strömma Öfver denna plats och äfven inga i de mörka rummen. Det är en lycka för mina gamla, kära räd, signora, att ni ej är egarinna af Birsersborgt, inföll Gurli skrattande; ty ni skulle då genast döma dem till döden. Ja, utan all förskoning. Den skugga som omger detta ställe plågar mig. Jag blir illa till mods och jag känner mig beklämd. Så äfven med parken; man kan ej pron enera i den utan att bli vid dåligt lynne, eDet hörs att ni ej förstår er på vår nordiska natura skönhet!, sade Stefan och flyttade samtalet ifrån ämnet och på Ita lien, der idel leende taflor emeka ögat. Stef. n förstod att gifva konversationen en sådan riktning att Amy, oaktadt flera upprepade försök, icke kunde åter förflytta den illbaka dit hvarifrån han aflägsnat den. En stund derefter kommo de öfriga gästerna äfven ut på terrassen. Herrarne slogo sig genast ner hos Gurli. Ett lifligt och sprittsnde skämt uppstod, ivaruti Gurli var själen och Stefan med synbart nöje Ueltog. Amys ögon voro fjeltrade på den sed are, som tagit plats bredvid kusinen, Den