Aftonbladet – 12 maj 1863, sida 2

Stefan talade i den gamla skämtande tonen. Han fattade Gurlis hand och, förande den till sina läppar, bifogade med ett ironiskt leende: Tillåt, sköna borgfru, att jag såsom frände får kyssa den hand jag föfängt väntat att du skulle räcka mig till välkomsthelsning säsom din gäst.? En lätt supå serverades derefter. Gurli gjorde les honneurs; Hon talade med madam Teverino om musik och dagens nyheter, samt var sig temligen lik sådan den värda damen mindes henne sedan sitt förra vistande på Birgersborg. Måhända märkte den sluga qvinnan hvad som undföll Amy, emedan dennoa var uteslutande upptagen af Stefan, att det låg en viss högdragenhet i bakgrunden af Gurlis bäftighet, som afmätte distansen mellan husets herrskariona och sångerskan samt att Gurli alldeles icke var sinnad att låta de båda utländskorna komma sig en enda tum närmare än de nu voro. Efter suptna ätskildes man; Allon fullkomligt obelåten och ångrande att icke hafva skrifvit återbud till Teverinos. Han fann sin ställning obehaglig och kunde icke nog örtreta sig öfver att han obligerat Stefan komma till Birgersborg. Hvad var hans vinst med allt detta. Jo, att inför sina ögon se återupplifvade en gammal kärleksaffär emellan Amy och Stefan. För detta bade han stört det vänliga förhållandet emellan sig och Gurli; ty Gurlis lugna kallsinnighet sade honom ait så var, Dessutom hade han helt lättsinnigt lemnat sig och henne till pris åt pratet. Hvilka historier skulle man ej göra om Amys vistande i Allons och Gurlis hem, efter allt hvad man redan sagt om honom och sångerskan., Allon tillbringade natten under dylika betraktelser, hvilka bäst torde utvisa att hans intresse för Amy ej var af någon djupare beskaffenhet. (Ferts följer.)