Aftonbladet – 12 maj 1863, sida 2

Man såg på Gurli att hon med fulla drag njöt af stundens frid. Hon hade öfver en timma förblifvit så utan att störas. Hon kände sig så lugn till själen. Under det hon med en egen glad längten väntade på sin mans återkomst hade stundens behag så bemäktigat sig heanes sinne, att hon i lighet med ssärmaren glömde verkligheten. Ljudet af ett åkdon och trafvet af hästar afbröt plötsligt tystoaden och träffade hennes öra. Pa stund derefter hörde hon ett oredivt sor! af röster från salen. Gurli hade rest sig ifrån sin liggande ställning, Hon lyssnade uppmärksamt till en af de talandes röster. Den föreföll henne alltför bekant. Denna stämma yttrade helt glädtigt på franska: SA, monsieur, man kan icke vara artigare än ni är, att så här fara och möta edra gäster.. Jag förklarar derföre helt öppet att monsieur von BStral är den ridderligaste af alla ridderliga män. Gurli bleknade. Hon hade icke misstagit sig, denne klingande och musikaliska stämma var — Åmys. Ett ögonblick af hältig smärta, derefter sjöd Gurlis blod hett i ådrorna, så blef det isande kallt och hon tyckte att hennes hjerta sammandrogs. Gurlis drag fingo något stelt högdraget. Hon tog ett par steg emot dörren, eom gick från terrassen in till salen, men stannade åter, skakande sitt lockiga hufvud och mumlade: . Nej, jog vill icke träffa honom i afton; icke i detta ögonblick helsa henne välkomnen. Hvad mitt hjerta känner skulle nu stå att läsa i mitt snsigte. O, jag vill ej anna dem den triumfen att se det de hafva dödligt sårat mig! Hon drog sig åt sidan, smög bakom en syrenhäck och utför terrasstrappan. derefter :og hon vägen omkring byggnaden för att från gårdssidan obemärkt komma upp på sina rum. Endast några steg återstodo för att hon