med kejsar Nicolaus. Österrike låter de preussiska anbuden sig väl behaga, emedan det kan förödmjuka kabin2ttet i Berlin och inför Frankrike äberopa sig härpå, för att göra sig så dyrt som möjligt betaldt för alliansen med vestern. Det preussiska junkerpartiet skall således med alla sina opatriotiska intriger icke uträtta någonting annat, än att Preussen slutligen blir ännu mer komprometteradt och satt i fara. Den dagligen sig stegrande faran för Preuesen har föranlåtit framstegspartiet att tänka på en rådplägning om den allmänna ställningen. Man ville genom en adre:s till konungen eller en resolution af representantkammaren afvända ansvaret för den nuvarande olyckliga politikens följder och, så vidt möjligt vore, varna regeringen. En dylik rådplägning skall också i alla händelser hållas före kammarsessionens slut. Men venstra centern befarade, att en adressdebatt skul e medföra ett brädstörtadt slut på sessionen, hvarmed Kreuzzeitung och konsorter redan hotat, men härigenom skulle disskussionen öfver militärlagen sättas på spel. Derföre har på venstra centerns förslag rådplägningen om den allmänna ställningen blifvit uppskjuten till dess lagförslaget om krigstjensten förevarit. Den polska frågan och ministårens ställning ti!l Ryssland skall emellertid, i anledning af en interpellation af representanten von Carlowitz, i dag komma å bane i kammaren. Frågan gäller den mycket omordade händelsen i Inowraclaw, en liten stad i vestra Preussen i regeringskretsen Bromberg. Den 19 April kommo 500 ryssar, som eftersattes af insurgenterna, öfver den preussiska gränsen och blefvo inqvarterade hos invåneroe i Inowraclaw. Stadsmyndigheternas föreställningar voro förgälves. Man framdrog en kabinettsorder af den 13 Februari, enligt hvilken ryska trupper skulle behandlas såsom preussiska. Ryssarne förde till och med fångar med sig. För nägra dagar sedan fördes ryssarne, utan att ha blivit alväpnade, med militäreskort och all hedersbevisning tillbaka öfver Thorn till Polen. Desta händelser skola nu i dag, till följd af nygsnämnde interpellation, framkalla en så mycket lifligare debatt irepresentantkammaren, som den londonska Blå boken dessutom kastar en bjei:t, ny dager öfver hr von Bismarcks poliuk. När det engelska sändebudet den 4 April uppmanade honom att förena sina föreställningar med Österrikes, för att at Ryssland begära de friheter, eom det polska tolket har rätt att fordra, yttrade sig hr von Bismarck i den syftningen, att den preussiska regeringen ej kunde detta, emedan hon under det sista året gjort kejsaren af Ryssland föreställningar derföre att han redan medgifvit polackarne för många rä tigheter och derigenom uppmuntrat dem att lörverkliga sina nationalietssträfvanden! Den liberala pressen säger alt de verkliga ryssarne nu äro tilllinnandes i Berlin, och regeringen skall i dag få höra obehagliga eaker härom i kammaren. En lifvad, men 1iesultatlös debatt föreföll den 2 Maj i representantkammaren i aniedning at en interpellation af ;rofessor Virchow. Denne framdrog nemligen, att embetsmännen i krigsministören icke aflagt ed på förfaltnipgen. Enligt författningen aflägger nemligen hären, oflicerare och soldater icke denna ed. Men tjenstemännen i krigsministeren ha ofta att göra med kammaren såsom krigsministerns representanter och kommissarier, och enligt 103 skola alla tjenstemän ha aflogt ed på författningen. Virchow erinrade om, att äfven generaler användes till diplomatiska missioner samt att telegrafförvaltningen läg i militärens händer. Inrikesministern vägrade besvara interpellationen, och krigsministern utlät sig i allmänna fraser. P. S. Carlowitz ofvannämnda interpellation upplästes och dickuterades i dag i representantkammaren. Inrikesministern sfgaf ett ganska otillfredsställande svar, bestred tillvaron af en kabinettsorder, enligt hvilken ryska trupper skola behandlas såsom preussiska, och lörklarade under loppet af debatten, att regeringen icke ansåg handelserna vid gränsen säsom ett krig mellan Polen och Ryssland, utan såsom en insurrektion mot en vänskaplig regering. Representanten Sybel klandrade med eftertrycklig skärpa regeringens förfarande, i det hon icke genom aila Europas och sitt get lands varningar kunde förmås att afstå rån sin ryssväånhga politik. Vincke förnekade åter sina liberala entesedentia genom ett ryssvänligt tal, hvilket elsades med bifall af den handful junkrar och ministeriella, som ha säte i kammaren. dan lät till och med förleda sig att beskylla en frånvarande medlem af den polska frakionen för delaktighet i den polska revoluionen, men måste sedermera sjelf återkalla veskyllningen såsom öfverilad. Vincke förvarade till och med febraarikonventionen åsom nödvändig och varnade för koketteandet med Pulen och Frackrike. Den gamle hefen för den liberala fraktionen, som dock u är öfvergifven af sina egna vänner, måte af representanten Faucher höra, att han ar mera passionerad än inrikesministern!