— Händelsen med poiiskonstapeln Nils Ekvall, som för några dagar sedan, under fosttagandet af ett par för allmänna säkerheten vådliga personer, af en af dessa blet sårad med den bedröfliga påföljd att han s:silidne fredag afled, är måhända mer än mycket annat, hvaröfver allmänheten harwas eller uppröres, egnad att väcka dess deltsgande. Samhället känner sig utan ivifvel stå i en viss skuld hos denne raske polisman, som, medan femtio personer för blifva overksamma åskådare afstriden mellan ordningsmakten och fridsstörarne, ensam består kampen mot dessa sedaare, och brin gar sitt lif till offer åt tjeostepligten, fullt ika förtjenstfullt som en god soldat, hvilken faller under drabbningen; och man har således föreställt sig att ett vädjande till den slimänna välviljan till förmån för aflidne Ek valls efterlemnade fomilj, bestående af enka och fyra barn, hvaraf det yngsta blott årsgammalt, ej skulle vara förgälves. Den akt hingsvärdhet i uppförand. samt arbetsamhet och ordentlighet, hvarför maka ne Ekvall vitsordats af personer som känt dem närmare, gora deltagandet för de genom makens och fadrens bortgång värnlösa så mycket mera förtjent. Listor för tecknande af bidrag till lindring i dessa olyckhgas beläoenhet finnas framlagda i hr Bonniers boklåda uti bazaren och på Aftonbladskontoret vid Mynttorget.