Aftonbladet – 8 maj 1863, sida 3

Svardet, antaenstund diplomaten ar Olormögen att lösa den. Detta är en sanning som man lifligt fattat ej endast i Paris utan äfer sn bakahälles af afundsjuka farhågor, och kabinettet i Tnilerierna handlar med en försigtighet, som framkalisr högst olika meningar om hvad beslut det omsider kan komma att stanna vid. tUnder det att sålunda stridiga intressen kämpa i England och Frankrike, underhåila polackarne striden på slagfältet, och Sverge lägger med en anmärkniogsvärd cnergi i dagen sina sympatier för Polen. Också är det de skandinaviska staterna, tisom skulle vinna mest på att Polens önskningar realiserades. Ett starkt Polen skulle I blifva dem en befästning på en gång mot Preus:j sen och Ryssland, och gemensamheten i intjtressen mellan Darmark, Sverge och Norge i I samt Polen skulle lemna garantier mot de faror, med hvilka Preussen och Ryssland j oaflåtligt hota dessa länder. Har Danmark f intresse i Polens framgångar, eå bar Sverge del ännu mera, emedan det ej kan lemna ur sigte återöfringen af de vidsträckta territorier, som Ryssland fråntagit det: Finland, Estland, Liflland och Östersjööarne. Man finner bäraf att nämnde franska tidning tillägger Sverge ganska vidtutsträckta pretentioner. Om utsigterna att göra dem gällande yttras: Ryssland är för ögonblicket i den mest i kritiska belägenhet. Dess armå är demoraliserad, dess finanser förstörda och i detinre hotar en stark revolutionär jäsning att utbryta. Om Sverge i detta ögonblick förklarade krig mot Ryssland, skulle genast Fin land, Estland och Liffland resa sig och Polen hafva 2 millioner man under vapen. Sverge och Norge har en förträfflig armeaf 160,000 man (!), ett artilleri sådant man kan vänta sig det af en nation, Bom förser hela Europa med jern, samt en flotta fullkomligt ändamålsenligt konstruerad för ett östersjökrig. (2) Af dessa och dylika mer eller mindre vågade premisser drages den slutsatsen, att eSverge kan med de bästa utsigter till framgång förelaga ett krig mot Ryssland, Danmark skall tvifvelsutan följa det och Preussen3 uppträdande föranleda Frankrike att ej sysslolöst åskåda en strid, i hvilken det har cmätliga intressen alt bevaka. Jag har något utförligare citerat LOpi nion nationale för att ge en profbit på krigspartiets resonnemanger och för att visa huru i dessa Sverge spelar en framstående roll. Ofverdrifterna ligga i öppen dag, och enhvar, som närmare känner förhållandena, vet nogsamt att det ej går si förbåldt lätt att uppsätta armåer och revoltera provinser, som L Opinion nationale tyckes föreställa sig, ät ven om tiden för ett Sverges uppträdande i öfrigt skulle vara gynsam, en fråga hvarpå jag alls icke vill inlåta mig. Att man emellertid i Frankrike och måhända ännu mera i Tyskland under den sednare tiden idkeligen byggt en mängd kon jekturer på en förment brytning mellan Ryssland och Sverge, är alltförväl bekant. Måhända skulle en mängd af dessa konjekturer antingen alldeles uteblifvit eller åtminstone fått en mindre djerf lyftning, vore kännedomen om svenska språket bland frem mande länders publicister ej så ytterst sällsynt. I Frankrike är det nästan omöjligt att träffa en publicist, som direkte ur svenska tidningar kan taga någon notis om våra förhållanden, och till hvilken grad dessa vanställas inom tyska pressen, från hvilken man i ellmänhet i utlandet hemtear sin kunskap om Sverge, är kändt af enhvar. Under de sednare veckorna har jag flerfaldiga gånger af fransmän och polackar fätt ifriga förfrågningar om innehållet af de svenska tidningarne, och det är således helt naturligt att Aftonbladets välbetänkta åtgärd att lemna en veckorevy på franska språket helsats särdeles välkommen. Journal des DCbats skyndade att om tillvaron at dessa veckorevyer underrätta franska publicisterna, med tillägg, att den gjorde det af farhåga, att de eljest lätteligen skulle af mången kunna förbises. Flertalet tidningar ha sedan omförmält samma faktum såsom någonting glädjande, och man har redan haft tillfälle bemärka, det pressen tillgodogjort sig nämnde revy. De som älska att tro på en fortfarande fred hafva naturligtvis i hvad den hittills innehållit funnit kraftiga argumenter för sina åsigter. Motpartiet åter tycker att revyns meddelanden om regeringens lugna och nyktra hållning tticka nog tvärt af mot underrättelserna om furst Czartoryskis mottagande, de lifliga mötena för Polen och det gästvänliga bemötande som polackarne rönt i i Malmö. Prins Napoleons af mig i förra brefvet jomnärnda resa har, efter att i åtskilliga repriser uppskjultits, nu omsider blifvit aniträdd. Prinsen reser med sia gemål till Egypten och Palestina och äfven i denna resa vill man se ett bevis på att fredspartiet skall segra. Dessutom sögs det att kejsarinnan lärer vara högst välvilligt stämd imot Ryssland, något som man påstår väl ikan bålla balansen mot Walewskis krigsI funderingar; och till yttermera visso berättas det, att kejsaren sjelf helt nyligen skall ha sagt: Vi kunna ej företaga ett krig utan i samråd med England.? Således ej utan, men med? Återigen trågan om hvad Napoleon vill och hvad han vågar. Hvad fransmännen sjelfva vilja, derom är ej tu tal; derom kan man dagligen öfvertyga sig inom alla klasser. Napoleon skulle i närvarande stund ej troligen genom något ann.t medel kunna kraftigare verka för betryggandet af sin dynasti inom Frankrike än genom ett decideradt uppwädande för Polen emot Ryssland och Preussen. För öfrigt är det alldeles omöjligt att förutse hvad vändning det kan komma att ta:a. De fom förutspå ett krig hafva fullt ut lika goda skäl för sig som de hvilka förutspå att ellt kommer att gå sin fredliga väg. Jag säger med flit förutspå; ty i detta ögonblick har man ej tillräckliga objektiva grunder att bygga på. Sävidt man vet, är ej ännu Rysslands svar på de tre makternas noter hitkommet. Slutligen löpa rykten om dess ingående och dess innehåll. Och i afseende på det sed nare påstås än alt Ryssland svarat tillfredsställande än tvärtom. Man finner således ven i London. Men engelska kabinettet tills I