Aftonbladet – 8 maj 1863, sida 2

Ditt skarpa vapen nog du ville i vågskåln lägga för ett rånadt folk; men för dess sak du kämpar äfven bland oss och alla, som en helig tolk för frihet och för menskorätt mot våldets och godtyckets herrskar-ätt. Ej mördarhålor och ej fängsel din själ betvingat; bland Siberiens snö kan armen domna, men ej elden i mannens hjerta, bland dess drifvor, dö; den brinner för högre mål och härdar eggen uppå segrens stål. En dag skall komma då ej folken försona måste politikens brott, men, fastän skilda till nationer, de veta, att hvartett sin plats har fått; som biöder af ett faders hus är deras kamp om frihet blott och ljus. Går det ej fort, det skall dock komma ett ögonblick då slafvens boja bryts, när envåldsglafven bräcks, och bandet emellan folken utaf vänskap knyts; då hvar och en, upplyst och stark, är sjelf sin egen prest och patriark! Är vägen lång och hindren många för steppens vilda folk och bergens son att komma dit; der snilet glider och kraften sjuder het, just derifrån till jordens slägter kommer än från hvarje tvång den sanna frälsningen. Då visheten och dygd skall breda ut öfver en och hvar sitt Yfurstebräm, för hyddans barn och för palatsets, då bjudes ett och samma liadem, och bland klenodierna deri en ödmjuk tro med hopp och ära bli. Men tron skall då sin näring taga ur egen, ej ur andras fatabur; och hoppet, kämpande med tviflen, med seger slutligt dock skall gå derur; och ärans tecken då skall stå i redlig blick att läsa utanpå. Det syntes mig som denna Trias uti din själ och panna preglad är; mer än ett fjerndels sekels faror med helig eld ha innebrännt den der; den väl bevara och sen gjut dess himlaflamma öfver Ryssland ut!