Aftonbladet – 8 maj 1863, sida 2

(Insändt.) Till Bakunin anledning af hans närvaro vid konserten för ;olackarne: Vår tid är stor, trots allt det lilla som ännu rörs och herrskar deruti; vår tid är skön, trots allt det fula af våld, af list och hjertlöst tyranni som der förspörjs; bland slaggets mängd en gyllne ådra der dock blifvit sprängd. Vår tid är ljus, trots allt det möker, som sväfvar derutöfver med sin natt; vår tid är frihetens, fast träld å massorna sin stäm framåt blott! dagens lösen och fram, trots alla hinder, det ock bär. En helig stormvind genomtränger den gamla verld, och döden flyr derför, det lugn som folk och land förpestar alltifrån djupet mäktigt den upprör; ej iro, ej fhron står mera tin, som förr, tvärsäker för den skakningen. En Moskaus son, du bäst bevisar, att äfven midt i barbariets land, en idel frihetslåga flammar, som verldskolossen sätta skall i brand; du drömmer om din republik uppå sjelfherrskarväldetst multna lik. Måhända nu, att blott du drömmer, men ännu kan den drömmen blifva sann; hvad du har kämpat, tänkt och lidit, du gjort som sanningens och ljusets man; hvad du har sått behöfver tid . att växa upp till frihet, fröjd och frid! Än lefver Han, som bor i höjden, åt verldens väldige han ännu ler, betryckets barn att bojan slita, ifrån sin himmel mod och kraft han ger, till handling och till tålamod, om än de måste döpas uti blod. Väl czarens rubler för ditt hufvud åt lejda mördarn bjudes, men ändå det sitter qvar, och örnens blickar med hopp mot frihetssolen? ännu gå; i Polens kamp och vapengny din ande ser en rosig morgonsky.